Svårt att förstå vad som händer

Om 1 vecka får vi nycklarna till vår nya lägenhet och om 3 dagar börjar jag skolan. Hur sjukt?! Jag har svårt att förstå att det här händer nu, att jag är på väg att ta ett enormt kliv framåt i livet och förändra hela min vardag. För ett halvår sen var jag inte alls säker på om jag var redo för det här, jag hade thailandsresan framför mig och sen var målet bara att nångång få rätt behandling på psyk. Nu sitter jag ändå här och ska flytta ihop med Mackan igen OCH börja plugga! Det känns stort och läskigt, på många olika sätt. Det är en enorm trygghet att bo hemma, svårt att förklara men när man är så otroligt skör i psyket som jag är så är barndomshemmet och föräldrarna grundtryggheten på något sätt. Nu ska jag och Mackan skapa oss ett eget hem igen och fortsätta växa som par på ett nytt ställe. Det är spännande, och jätteroligt, men ändå lite tomt att inte träffa mamma och pappa varje dag som jag gör nu. 
 
Skolan då, ja det börjar kännas lite pirrigt. Dels för att träffa massa nya människor men också själva pluggandet. Hur tufft kommer det vara? Kommer jag klara det? osv osv. Det kommer förmodligen gå jättebra och jag är ju väldigt inställd på att satsa 110% nu men ändå, lite nervös ska man kanske ändå vara? Brorsan sa något väldigt klokt här om veckan, att jag större delen av mitt liv ändå har gått i skolan, så det ska väl inte vara någon jätteöverraskning direkt, smart! 
 
Självklart är jag skitnervös över hur mitt psyke kommer hantera det här också. Jag har de senaste veckorna haft det väldigt jobbigt igen och fått hantera omänsklig ångest och monster i kroppen, men jag försöker att bara tänka att det kommer lösa sig. Jag gillar ju inte stora folksamlingar, att vara begränsad i utrymme, tid osv och det är precis vad jag kommer utsättas för varje dag nu. Sitta i klassrum, umgås med främmande människor, inte veta vad dagarna kommer erbjuda osv osv men jag tänker att det värsta som kan hända är att något händer och då får jag lösa det då. Det är ju vuxna människor jag kommer gå med och det är väl inte värre än att jag får säga att jag behöver lite andrum. Vi tar det som det kommer, okej!?
 
/JIBS, min skola!



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback