En till operation

Du läste rätt, det blir ännu en operation. Igår ringde Göran från Linköping och vi pratade en stund och han sa att det inte är så mycket att välja på, det är bara att lägga sig under kniven igen och få det gjort. Problemet, som han ser det, är att jag har massa skrot kvar i handen som han inte tycker ska vara där. Dessutom är det en skruv som sitter fel, den sticker ut en centimeter i handflatan vilket inte är så bra. Så det som ska göras den här gången är alltså att ta ut skruven och all annan skrot som finns i handen och hoppas att det har med min smärta att göra. Han skulle försöka få till en tid innan jul så det blir rätt snabba puckar. 
 
Igår hade jag en riktigt, riktigt dålig dag i övrigt så när han ringde och berättade detta kände jag bara för att typ kasta telefonen i väggen och lägga mig ner och dö. Min kropp skrek liksom "neeeeej, inte mer skit idag". Själva operationen är inte alls så stor som många av dom andra har varit, så smärtan borde vara hanterbar med tanke på vad jag varit med om innan. Det som känns sådär otroligt jobbigt är som vanligt att jag ska sövas. Jag tror det blir min nionde gång nu men nej, vänjer mig det gör jag aldrig. Rädslan över att något ska gå fel och jag inte vaknar igen eller något annat läskigt finns liksom alltid där och blir aldrig lättare. Jag fullkomligt hatar att ligga vaken inne i en operationssal och av någon anledning får jag alltid ligga där så himla länge. Det är sladdar och skit som ska kopplas på och det är alltid någon som är försenad som vi ska vänta på. Jag fullkomligt hatar det. Den ångest jag har redan innan jag kommer dit är jobbig att hantera och får mig liksom att flippa ur, när det ökas på ännu mer av den miljön och alla tankar vet jag inte vart jag ska ta vägen. Kanske låter det överdrivet, men tänk om jag har en sån dag som jag hade igår när det är dags? Då kommer jag inte klara av att genomföra det, det är fullkomligt omöjligt. Jag är bara så rädd, och det gör mig så jävla nervös redan nu. 
 
Än så länge har jag inte fått någon exakt tid men jag hoppas att den kommer snart så jag kan börja förbereda mig. Usch jag känner hur ångesten och allt det destruktiva dras igång direkt när jag tänker på det. Varför, varför kan det inte bara få vara lite enkelt nångång?  



Kommentarer

hej jag står inför en steloperation i handleden efter en arbetsskada har du lite erfarenheter och tips du vill dela med dig?

Hej igen såg du att jag skickade ett mail med massa frågor till dig?
Mvh Lindgren

Kämpa Annie!
Till slut blirbdet bra..
Jag opererades för 9e gången för en måmad sen så vet hur du känner dig.
Jag är inte helt bra ännu och känner precis som du ,en känsla av hoplöshet.
Jag vill ändå tro att jag en vacker dag blir bra å är full lastad med nyttig kunskap..om man nu ska vara lite positiv i eländet...


Kom ihåg






Trackback