Gipset är borta!

Åh känslan av frihet efter flera veckors gips, om ni bara kunde känna den hade ni varit lyriska nu. Det är så himla skönt! Röntgen visade att det läkt fint och tack vare att jag har två plator iskruvade också som stabiliserar lederna ytterligare så slapp jag gipset och fick istället ett skydd att ha. Jag ska ha det i 4 veckor och under den tiden träna fingrarna och knogarna 5 gånger om dagen för att lea upp allting som nu är fruktansvärt stelt och stramt. 
 
Uppföljningen blir en telefontid för att se hur allt går och hur det är med smärtan. Om jag har tur, riktig jävla tur, så kanske det var sista gången jag träffade Göran idag. Första gången vi sågs var 1 december 2012, kanske det var ett sista handslag idag den 7 maj 2015. 
 
Han sa visserligen att han inte vågar ropa hej förens vi är över bäcken, och jag håller med. Jag har haft ont och känt smärta under gipstiden som jag så väl känner igen från tidigare. Men jag vill en enda gång få hoppas, en enda gång få tro att det nu ska bli bra efter så många försök. Jag vet inte hur många gånger jag orkar med fler bakslag, så snälla, låt mig få hoppas att de närmsta veckorna kommer bli mer och mer smärtfria. 
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback