06.00

När jag börjar skriva detta så är klockan precis 06.00 och jag har inte sovit en blund inatt. Jag var så pigg att jag vid 4-tiden tog på mig kläderna och åkte och slängde skräp. Det är så mycket som far runt i skallen, sorg och ledsamhet, och jag har helt enkelt inte kunnat slappna av inatt. Jag tog min sömntablett som vanligt men det hjälpte inte ett skvatt, kände inte av den ett dugg. Det finns så mycket som jag skulle vilja skrika ut men vad tjänar det till, inget alls. Livet kommer alltid kommer med oana överraskningar, positiva som negativa, och hur vi en vrider och vänder på oss så måste vi lära oss att leva efter dom. Med tusen knutar i magen och gråten i halsen tar det emot och skriva att livet är som det är. Det är bara att konstatera att vi inte styr vad som händer och sker i livet. 
 
2015 har inte behandlat mig särskilt väl tycker jag inte. Och med risk för att det här inlägget blir fyllt av självkömkan och gnäll så är det tufft att stå på mina två ben dag efter dag med ett psyke som spelar mig ett spratt och med omständigheter runt omkring som gör livet extra tufft. Jag är inte hur stark som helst, men gång på gång ska jag behöva överträffa mig själv och stå igenom storm efter storm. Jag förstår Evas oro för mig, hon sa det flera gånger på mötet igår att hon var orolig och bekymrad. Hon satt länge och funderade på hur vi skulle gå vidare och "släcka eldar". Men jag har en fantastisk familj som gång på gång visar hur mycket dom ställer upp för mig, och gör allt dom kan för att jag ska må bra, eller åt minstone så bra jag nu kan med allt som händer. Mina vänner är guld värda dom också och jag är så tacksam över att ha folk omrking mig som lyfter upp mig när jag själv inte längre klarar av det. Ni ska veta att jag håller av er enormt mycket allihopa. 
 
Mannen som pratar med mig kommer till mig då och då och den senaste tiden har jag släppt efter hans uppmaningar och skurit mig på benet rejält. Det läker fint men är inte särskilt vackert. Jag vet att jag kommer få hjälp med detta, jag vet att det finns ett slut på det ,men frågan är när, var och hur. 
 
Idag ska jag till mamma när Mackan jobbar och sen ska vi rensa lite hemma och fixa. Alva och Stina är kvar idag också så jag ska försöka orka med och leka med dom också innan de åker hem till Motala senare i eftermiddag. 
 
 
 



Kommentarer

Och vi älskar dig, tillsammans tar vi en dag och ett steg i taget❤️❤️❤️


Kom ihåg






Trackback