PCV och kramar

Det gick bra hos Eva i onsdags, det har jag glömt att skriva. Det blev en snabb visit men det kändes okej, ville bara komma iväg på resan kände jag. Vi pratade om den jobbiga ångesten som varit, om självskadebeteendet, uppbrottet, ja det mesta. Sen jag var hos henne sist har jag inte skurit mig och det berömde hon mig enormt mycket för. Hon gick till och med fram till mig och kramade om mig hårt och länge. 

Jag har sovit väldigt mycket istället för att skära mig och det har fungerat. Iallafall den här veckan. Eva sa att det var okej men samtidigt får jag inte sova för mycket heller och vänja mig vid det, jag måste tillslut klara av att stå emot rösten och mina egna tankar. Men det är så himla svårt, om ni bara visste...

Nu ses vi inte förens den 31a augusti. Så otroligt lång tid tills dess!! Blir det alltför jobbigt ska jag ringa vårdjouren eller psykakuten, men jag hoppas att jag slipper det för jag gillar inget utav det egentligen. Känns tungt, som att jag har en sten i bröstet som tynger ner hela mig. Vill ha min behandling, orkar inte må såhär längre. 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback