Blev ingen operation

Ja, det är med tunga tårar som jag skriver detta. Igår när jag kom till avdelning 53 bad jag en sjuksköterska kolla på mina ärr på armen och jag frågade om det var några problem inför operationen. Hon svarade "nej det är nog ingen fara, det är ju läkt och fint". Skönt tänkte jag och kunde då helt och hållet ställa in mig på operationen. I morse kom Magnus, en överläkare, och kollade på min arm och mina ärr och sa följande: 1. det är läkt och ser fint ut. 2. men för att minimera all risk för infektion så vill vi ställa in operationen och avvakta. 3. du har tid den 30:e mars igen, det är ju bara en månad dit.
 
Jag vet om att jag skär mig, god morgon liksom. Men jag har den senaste veckan varit "duktig" och mina sår är läkta. Det är bara ärr kvar. Det kändes otroligt provocerande att höra läkaren säga att det är läkt och ser fint ut men ändå ville dom avvakta. I alla papper står det om öppna sår osv och det enda jag har på min arm är massa ärr. Ändå ville dom avvakta. Jag blev grymt ledsen och tårarna kom som ett brev på posten. Jag hulkade där jag låg i sängen och kände total panik. Jag ställer in mig på något och sen blir det inte så. Det är svårt för mig att hantera såna här situationer.
 
Nu ska jag alltså vara hemma till den 30:e mars och opereras då istället. Livet tar de allra mest oväntade vändningar ibland, tänk om det kunde vara lite medgång i mellan åt.



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback