Operationsberättelse

Var börjar man? Jag vill iallafall skriva en operationsberättelse för arkivets skull och även för dom andra som hittar till min blogg genom just steloperationerna. Vi kör helt enkelt dag för dag!
 
Söndag
Jag skrevs in runt 18-tiden och sen var mamma kvar med mig en stund sen sa jag att hon fick åka. Det kändes jobbigt att bli ensam och då var det lika bra att bli själv ganska snart kände jag. Sen kom det en sköterska och hade ett litet kort inskrivningssamtal där vi gick igenom mediciner, operationen och duschningen osv. Det blev kvällsmacka och sen hoppade jag in i duschen och spritade ner mig innan jag lade mig i sängen och somnade ganska okej tid...
 
Måndag
Jag blev väckt vid 5.30 då jag fick en kolhydratdryck som måste svepas i innan klockan blev 6. Sen var det i princip upp och hoppa, dags att duscha igen i descutan (sprit) och byta om till operationsskjorta och deras fantastiskt fina strumpor. Jag var nummer 2 på listan ner men jag kommer inte riktigt ihåg klockslaget, om hon var runt 10 eller 11 kanske. Mamma kom och var sällskap innan jag rullades ner. 
 
En sköterska försökte sätta nål på mig uppe på avdelningen men misslyckades, som de alltid gör med mig som är så svårstucken, så väl nere på pre-op började kampen mot nålen. De kallade in proffset men det hjälpte inte, mina kärl bara sprack och sprack. Tillslut fick de använda ultraljud för att försöka hitta något mitt på armen att sticka i. Efter 8 plågsamma försök gick det äntligen och nålen var satt. Det går inte beskriva vad ont det gjorde, så himla jobbigt!!
 
Efter det skulle plexusbedövningen sättas. Det är en tunn tråd man sticker in i axeln, med hjälp av nål, som sen bedövar hela armen och man slipper på så sätt all smärta. Den gjorde ont att sätta med innan fick jag medicin som gjorde mig alldeles lugn och snurrig på samma gång så det gick ändå ganska bra. Allt detta tog runt en timme, helt sjukt, och sen fick jag ligga på pre-op o nån kvart innan nartkosläkaren kom och pratade med mig och sen fick jag åka in till operationsrummet och lägga mig tillrätta. Ska jag vara älig minns jag inte så mycket från den stunden tills att jag blev sövd. Jag vet att jag grät som vanligt men till skillnad från andra gånger så behövde jag inte ligga där vaken särskilt länge utan de sövde mig ganska omgående när jag kom in. 

Jag vaknade av att de tog bort en kateter på mig och drog upp mina trosor. Ja dom har gjort det där hundratals gånger men jag vänjer mig ändå inte vid att man är så blottad och utlämnad i det tillståndet. Uppvaket gick bra eftersom plexusbedövningen hjälpte så mycket med smärtan. Hela armen var bortdomnad men det var så skönt att få vara smärtfri och slippa det där hemskt smärtfria uppvaket. 

Väl uppe på rummet fick jag lite mat, träffa mamma igen och sen var jag så trött och sov till och från...

Tisdag
Hela tisdagen sover jag till och från. Jag är vaken när mamma kommer på besök och vid maten men sen sitter narkosen i sig och jag känner mig trött hela dagen. Smärtan är lugn tack vare plexus i axeln och vi sänkte den dosen för att få tillbaka lite känsel i armen och trappa ner på smärtlindringen så att hag följande dag kunde få åka hem. 

Onsdag
Jag fick äntligen åka hem!! Malin tog bort nålen i handen och tråden i axeln och sen fick jag med mig morfintabletter och dra hemåt! Så skönt att slippa sjukhusmiljön och få komma hem istället...



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback