Smilla kom till oss

Ojoj vilka dagar det har varit sen i lördags! Jag tänkte skriva hur det kommer sig att Smilla kom till oss och varför allt gick så fort! Häng med på ödets resa...
 
I lördags satt jag och mamma och kollade på hockeyn i soffan hemma i barndomshemmet och jag berättade för henne om att Mackan är och jobbar hos en familj som har hund nu, och att han brukar gosa med den osv på rasterna. Då säger mamma nånting om pudlarna i JP och jag ber henne hämta tidningen. Jag läser om dessa 26 (2 valpar föddes efter omhändertagandet darav 28) fyrbenta och blir direkt intresserad och vill veta mer!! I samma veva kommer Mackan innanför dörren och jag skriker till honom: "ska vi köpa hund?" och han kommer och sätter sig i soffan och tror att jag skämtar. Men på bara några minuter förstår han mitt allvar i det hela och jag frågar om jag ska ringa till ett av hundpensionaten, och jag minns inte om han svarar ja eller vad han säger riktigt men jag går iväg och ringer till Horsbro hundpensionat.
 
Jag får prata med en superhärlig och trevlig kvinna där som säger att hon har några hundar kvar, att folk har ringt från hela landet och om vi vill kan vi komma direkt! Där och då hade jag nästan bestämt mig, jag kände det i mig att vi kommer inte åka och kolla på en hund och sen säga nej. Vi fungerar inte riktigt så! Så jag, Mackan och mamma hoppar in i bilen och åker ut mot Horsbro. I bilen pratar vi på om hundarna och att man "inte måste köpa för att man ska titta", hihi. Väl där möts vi av en glad Anki som välkomnar oss. Vi småpratar lite om hundarna, vad som har hänt, var de kommer ifrån osv och sen skulle hon visa oss till en hund hon hade "tänkt ut" för oss. På väg till den "buren" gick vi förbi en annan hund, som blev nyfiken på oss och gick fram till staketet och ville nosa lite försiktigt. Vi gick vidare till den vi skulle titta på men den hunden blev så rädd och sprang iväg, så Anki bad oss backa lite så hon kunde få ut henne och då hamnade vi vid "föregående" hund igen och blev sittandes där. Där och då kändes hon direkt som rätt hund för oss. Vi bad att få titta på henne och det fick vi! Hon var skygg, försiktig men efter ett tag stannade hon kvar hos oss och vi fick klappa henne. Jag och Mackan gick ut en sväng med henne men hon ville knappt gå, hon tittade hela tiden tillbaka till hennes "hem" men hon var snäll och vi fick klappa henne när vi ville. När vi kom tillbaka pratade vi ännu mer med Anki, satt bredvid hunden och klappade henne och jag fick till och med en minipuss av henne mot slutet. Vi var kära alla tre, henne skulle vi ha. Det bara kändes så rätt, som om att allt detta hände av en anledning, att hon ska vara med oss. Så, jag sa till Mackan att "du får säga det", och vi bestämde oss för att vi vill blir hennes matte och husse, hon ska bli vår hund och vi ska ta hand om henne som om hon vore vårt kött och blod. Ingen ska nånsin göra henne illa igen! Vi sa hejdå, kramade om Anki och bestämde att vi skulle hämta henne på söndagen, först skulle vi förbereda vårt hem för hennes ankomst och köpa alla saker som behövs.
 
Bakgrund
Hundarna hade inga namn och vi bestämde ganska snabbt att vår tjej ska heta Smilla. Smilla, tillsammans med 25 andra pudlar, blev omhändertagna av polisen för en tid sedan från ett par som hade djurförbud. Förstår ni, 26 hundar?! Dessa hundar bodde i ett uthus och var så fruktansvärt vanvårdade. Alla hundar hade ungefär samma "problem" och sjukdomar när de blev omhändertagna men Smilla hade ögoninflammation, problem med ett öra, förstörda klor, pälsen ska vi inte prata om, var mager och smutsig, inte rumsren. Dessutom kunde de inte gå i koppel eller ens vara inomhus. Jag kan inte föreställa mig vad dessa hundar har fått gå igenom men jag är så arg, förbannad och ledsen att det finns folk som behandlar djur på det här sättet. Nu är jag glad och tacksam att jag och Mackan har möjlighet att ta hand om Smilla och ge henne det liv hon förtjänar! Massa kärlek och omvårdnad och vi skulle aldrig någonsin låta något illa hända henne igen, aldrig!
 
Sen polisen omhändertog hundarna har hälften bott på Horsbro hundpensionat och den andra halvan på Flasarps hundpensionat. Där har de lärt sig gå i koppel, bli rumsrena, fått mat och kärlek, omvårdnad och en trygghet. Smilla är lite osäker med nya människor men har vant sig väldigt bra med mig redan och lämnar mig inte utom synhåll. Med Mackan är det ungefär likadant men eftersom han jobbar på dagarna blir det ett långt avbrott för henne där hon inte träffar honom, men det kommer ge sig snabbt. Hon låter sig inte klappas av alla men det blir bättre och bättre, i måndags träffade hon en kompis till mig en kort stund och då fick Josefina klappa henne ganska fort. Igår var Carro här och även då lät sig Smilla klappas flera gånger. Men det är inte konstigt att hon är så osäker med tanke på det hon varit med om...
 
Jag kommer skriva mycket om Smilla nu i början, hur hon beter sig och hur dagarna ser ut. Men detta är i alla fall början på ett nytt liv för mig och Mackan med hund, en tredje familjemedlem som vi redan älskar gränslöst mycket. Vi kan nog inte riktigt i ord beskriva hur det känns, stort såklart, men så himla bra, rätt och självklart. Hos oss har hon det bra!
 
 



Kommentarer

Hej!

Vi har också en av pudlarna från Horsbo, en tik som numera heter Molly.
Om du vill kan vi kanske höras? Det verkar som om ni har liknande erfareneheter som vi.
Hälsningar
Tette

Svar: Tack <3
AnnieViola


Kom ihåg






Trackback