Till mitt 17-åriga jag

Sen jag trillade och skadade min arm ordentligt 21 oktober 2011 har livet mitt stannat upp lite. När pengarna inte längre kommer in som de gjorde när jag kunde arbeta har vi minsann fått ändra på saker och ting i det här hushållet. Inga luncher ute särskilt ofta, inget springa på stan flera gånger i månaden och förnya garderoben, inte köpa nya saker till hemmet stup i kvarten och mindre spontan-road trips runt om i Småland. Jag skulle inte säga att det har varit jobbigt eller något jag ägnat mycket tankar åt. Jag, och Mackan, ser det mer som en prövning, att vi har fått börja vårt "vuxenliv" lite tuffare än många andra men att vi kommer få vår del av kakan när saker börjar ordna upp sig. Men det var inte det jag tänkte skriva om nu. När livet sätter sig lite på kanten börjar man tänka väldigt mycket, i alla fall om jag ska tala för mig själv. Visst har det varit tufft sen olyckan i trappen för 1½ år sedan. Att leva med ständig värk och smärta, förlora en inkomst, i periodvis leva med total sömnbrist och ett vacklande humör, det sätter igång tankarna. Det jag tänker på väldigt mycket nu är hur jag var på gymnasiet, stressad och, vad jag trodde, redo för framtiden och med en stark längtan efter att bli "vuxen", få flytta hemifrån, skaffa sig ett jobb, njuta av livet. Jag ångrar idag att jag skulle ha så bråttom, att jag inte passade på att njuta av det som faktiskt ägde rum då - studentliv.
 
Till mitt 17-åriga jag
Varför ha så bråttom? Varför vill du så gärna ta studenten NU och springa ut i vuxenvärlden? En värld utan den trygghet som skolans fyra väggar ger, en värld där krav på dig aldrig tar slut, en värld där du måste leverera hela tiden. 17-åriga jag, lugna ner dig lite nu.
 
Jag vill säga till dig att du ska ta till vara på skoltiden. Ta vara på dina klasskamrater, ta vara på den kunskap du nu kan suga i dig och som förbereder dig inför det långa liv som väntar dig. Ta vara på de roliga stunderna, ta vara på alla samtal du och dina kamrater har på rasterna, ta till vara på de spännande och lärorika historierna dina lärare berättar.
 
Jag vill säga till dig att du ska sluta vara så ångestfylld och rädd för att inte räcka till. Var snäll mot dina vänner, trevlig mot dem du möter och ta dig tid att lära känner människor innan du dömer dem. Bakom många utsidor finns det fina, härliga och go människor, och vågar du bara vara lite mer öppen kommer du få vänner för livet. Det räcker!
 
Jag vill säga till dig att du ska sluta tänka att du inte är vacker, tillräckligt smart eller lika rolig som alla andra. Du är DU, du är unik och perfekt precis som du är. Det är bara du som tänker allt detta om dig själv. Det är bara du som tar energi från dig själv för att nedvärdera dig. Ingen annan bryr sig, tro mig. Det kan kännas som att hela världen tittar snett på dig eller pratar bakom din rygg, men det är inte så. Våga lita på mig när jag säger det.
 
Jag vill säga till dig att du ska sluta tänka på vad andra tänker om dig och göra precis det du vill göra istället. Vill du hänga med pojkvännen en hel helg så gör det. Vill du gå ut på krogen och dricka lite för mycket så gör det. Vill du sitta hemma i soffan med mamma och pappa och dricka cola och äta tacos så gör det. Tänk inte på vad andra tänker om dig, gå din egen väg. Försök att våga stå emot grupptryck, försök att våga gå din egen väg för det är den som i slutändan kommer få dig att må bra, inte den väg du gick för att någon eller några andra ville att du skulle det.
 
Jag vill säga till dig att slappna av lite mer. Skit samma om du har prov imorgon, du hinner gå en stund på stan med vännerna, du hinner hänga med på en fika och du hinner stanna kvar vid busshållsplatsen och prata med kompisarna fastän bussen åker förbi flera gånger. Ett prov är inte hela världen, och du är ingen dålig elev för att du inte har suttit och tokpluggat 72 timmar innan skrivdags. Och sluta tro att alla dina klasskamrater kan allting, för det kan dem inte. Det är helt sjukt att ni ska stressa upp varandra så hela tiden!
 
Jag vill säga till dig att du inte ska tro att dina prestationer i plugget nu är avgörande för hela din framtid. På din studentdag är ditt betyg ingen dom du ska leva efter tills du dör. På gymnasiet ska du utforska, fundera och spåna. Inte skriva i sten hur ditt liv ska se ut. Du ska njuta under tiden som du går igenom de där korridorerna dag ut och dag in. Tänk på det!
 
Jag vill säga till dig att vara 17 år är jobbigt ibland. Man bråkar med sina bästa vänner, med sin pojkvän, med sina föräldrar. Och ALLA gör det, inte bara du. Det är så livet ser ut, det går upp och ner. Men gå för guds skull inte runt och bär på allting själv, prata med någon, din kompis, kuratorn, läraren, mamma eller pappa. Prata. Prata och prata lite till för det finns inget som läker sår så bra som att få prata om dem!
 
Jag vill säga till dig att passa på och gör så många misstag du kan för du kan fortfarande komma undan med dem ganska enkelt. Skolka ifrån skolan, bråka med kompisarna, sjukanmäl dig på provdagen, handla upp studiebidraget så fort du får det, åk moppe utan hjälm, planka på bussen, kopiera din kompis skolarbete, tjuvrök, vingla hem mitt i natten efter en krogrunda du inte kommer ihåg dagen efter. Kör på bara! Nu har du möjlighet att leva ut och lära dig av dina misstag du gör (för det kommer du göra många!). När du skaffar lägenhet och arbete kan du inte komma bakis till chefen, glömma betala din hyra eller för den delen köpa kläder istället för att betala mobilräkningen. Njut! NU!
 
Jag vill säga till dig att uppskatta dina föräldrar och allt dem gör för dig! När de frågar hur din dag har varit så ta dig tid att svara ordentligt, när de undrar vad du är sugen på till kvällsmat så ge ett förslag, när de undrar om du har några läxor eller prov så gasta inte NEJ!!!!, utan svara i en normal samtalston att det är lugnt på den fronten för tillfället. De vill bara ditt bästa, som alltid, och förtjänar inte en bångstyrig dotter med humörsvängningar större än Grand Canyon. Tänk på allt dem ger dig, att de älskar dig högre än allt annat och att du själv gör detsamma med dem. Var inte egoistisk och tänk att tonåringar är såna. För nej, det finns ingen anledning.
 
Till sist vill jag säga till dig att sluta längta så mycket till det som komma skall och passa på och njut av nuet istället. Framtiden kommer, fortare än du anar, och då kommer du tänka tillbaka på ditt 17-åriga jag och önska att du tog livet med lite mer ro. Och du kommer längta tillbaka till när du var 17, gick på gymnasiet och livet faktiskt var, med alla tonårsbeskymmer man kan komma på, ganska enkelt!



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback