Det gör så ont.

Jag vet inte varför jag plågar mig själv men nu har jag legat och läst Ludmillas blogg på ludmilla.se. Hennes dotter tog livet av sig som 14åring och strax därefter födde Ludmilla sin andra dotter och fick i samma veva cancer. Kort och gott en sorlig blogg men med en enorm kraft och styrka att forsätta leva. Livet. Med att plåga mig själv menar jag mina känslor. Jag blir alltid så berörd och speciellt i ett ämne som ligger mig nära till hjärtat.

Tårarna bränner i ögonen. Jag kan förstå hur en människa kan må så dåligt och hata livet. Det kan jag verkligen göra och jag skäms inte för att tala utifrån egna erfarenheter. Det är så många unga tjejer och killar som lever med depression och ångest i vårt land och vi pratar om det alldeles för lite! Utvecklingen går för sakta och jag tror att vi satsar för lite på detta ämnet i skolan, i sportföreningen, sånggruppen osv.
Om vi pratar mer om tonåringars känslor, på deras nivå och låter ämnet inkluderas i skolans kursplan skulle vi säkert kunna minska antalet självmord och självmordförsök. Och inte behöver det gå så långt, man ska inte behöva ha "lite" ångest och man ska inte behöva vara "lite" deprimerad. Allt ska tas på allvar och man ska inte tro att man är skyldig att stå ut med ångest eller negativa tankar. Vi borde lära oss mer kring detta och få med barn och ungdomar i arbetet, ha temadagar, inkludera skolsköterskan och kuratorn som en naturlig del av skolan. Idag är det tabu att gå till kuratorn och det måste bort!

Jag själv levde med depression och ångest under lång tid och jag dolde allt för min omgivning. Mina underbara föräldrar fick inte veta nånting, min pojkvän, mina vänner. Jag skämdes och visste inte hur jag skulle hantera det. Jag gjorde allt man inte ska göra men när jag väl blev uppfångad och berättade för min omgivning, först mina föräldrar och de närmsta, så kunde jag få hjälp och jag förstod tillslut att det inte var något att skämmas för. Att jag hade lika mycket rätt till ett glatt och härligt liv som alla andra. DET budskapet måste vi printa in hos alla barn och ungdomar idag och visa att vad vi än har för intressen, hur vi än ser ut, var vi än kommer ifrån och våra olika förutsättningar i livet inte bestämmer vårt värde eller hur vi ska må! Alla är värda lika mycket, och alla är värda ett liv fyllt med glädje, kärlek och välmående!

Tillsammans kan vi göra vad vi vill, så kan vi inte satsa på detta nu?!



Kommentarer

mycket mycket mycket bra skrivet annie.

Tack Ellen !


Kom ihåg






Trackback