Semieffektiv

Klockan börjar närma sig eftermiddag och om drygt en halvtimme kommer Mackan hem från jobbet. Jag ska iväg till Taberg och vara barnvakt åt Iris ikväll så jag ska åka dit runt 17.00. Ska bli mysigt att leka och umgås med lilla tussen och sen när hon har somnat (förhoppningsvis smidigt idag, haha) får jag ta till plugget igen. Min dag började med ångest, as usual, men har utvecklat sig till det bättre. Allt plugg sköljde över mig imorse och jag började tvivla på mig själv och om jag verkligen kommer klara av den här terminen. Vi har anatomitenta om mindre än 2 veckor och det är så extremt mycket plugg till den. Cirkulation, hjärt-kärl, centrala nervsystemet, ortopedi, rörelseapparaten, mikrobiologi, vävnad och celler... har jag glömt någon del? Förmodligen. Utöver det har vi fortfarande massa ord varje vecka och nu börjar även del två i juridikkursen som kommer innebära mer jobb. Gemigstyrka.se.
 
Jag började dagen med en riktig smootie-boost och en promenad med Smilla, sen började jag skriva ned veckans alla ord så att jag kan börja plugga in dem imorgon. Idag har jag fokuserat på anatomin och gått igenom alla olika ämnen vi har till den. Vissa saker känns bra men andra helt fruktansvärda! Vi ska kunna massa virus och bakterier och veta vilken sjukdom de hör ihop med och när man tror att man har pluggat i några blandar man ihop det igen. #jagorkarinte.
 
Hur som helst har dagen blivit bättre och bättre i alla fall. Jag har fått mer kläm på allt plugg, jag har tvättat en massa och fått känna mig väldigt produktiv. Det är alltid en bra känsla! Nu ska jag hänga en maskin kläder till, duscha och sen göra mig iordning för att åka till Taberg och tussen Iris! Mackan ska få äran att dammsuga och bädda rent i sängen idag, en viss svart hårboll började löpa inatt... Pluttan!
 
/bästa pluggsällskapet som alltid ska ligga i knäet och gosa!
 



För 3 år sedan kom Smilla till oss

Idag är det 3 år sen vi hämtade hem Smilla från pensionatet utanför Tenhult. Där hade hon bott i ett par veckor efter att polisen hade omhändertagit henne och 25 andra pudlar hos ett par utanför Värnamo. Hon, tillsammans med sina syskon,föräldrar och gud vet allt, hade ögon- och öroninflammation, päls ner till marken och alldeles för långa klor. Hon var mager och undernärd. Vanvårdad.
 
Men vi valde att hämta Smilla, vi valde att ge henne ett tryggt och stabilt hem med värme, mat, leksaker, godis och kärlek. Överflöd av kärlek! Hon kunde lika gärna ha stött bort oss, valt att inte lita på människor igen efter det hon varit med om, men Smilla är en fantastisk tjej som släppte in oss i sitt hundliv. Hon lät oss klappa, kela och vara nära, och idag sover hon alltid med oss i sängen, delar kudde och borrar in nosen i nacken, vill bli hållen om och kliad. Hon ligger allt som oftast i knäet på oss var vi än är och vill vara nära hela tiden. Hon älskar att springa lös i skogen, bli kliad på insidan av benet och pussad på.
 
Jag är så glad och tacksam för henne, för att hon lät oss älska henne och för att hon älskar oss så innerligt mycket tillbaka. Hon är min bästa vän och hon har hjälp mig i så många svåra stunder i livet precis som vi hjälpt henne. För 3 år sen förändrade inte bara vi hennes liv utan hon även mitt och Mackans, vi fick en till familjemedlem och vi skulle aldrig nånsin ändra på det. Inte för något i hela världen! Jag älskar dig Smilla, du är den bästa hunden jag vet och jag kommer aldrig, aldrig nånsin låta någon göra dig illa igen. Aldrig aldrig aldrig!
 
 
 



Första duggan

Så var det onsdag och mitten på veckan igen. Idag har jag som sagt varit i skolan hela dagen och jobbat med ett grupparbete som gick väldigt bra och sen har jag suttit fram till 18 nu i eftermiddag och pluggat inför måndagens dugga. Det är typ steget under tenta kan man säga och nu ska vi liksom "dugga av" eller "tenta av" Word. Så mycket information, uppgifter och kunskap vi har fått på bara 2-3 veckor fick vi inte på ett helt läsår på gymnasiet. Det är helt sjukt vilket tempo det är och vilken hög nivå vi kör på nu. Ganska självklart kanske när det är högskolestudier men ändå. Det är ju såklart jätteroligt att lära sig allt nytt och känna att man kan de där mer avancerade funktionerna och kommandon men jag trodde aldrig att det skulle gå så fort. Jaja, nog tjatat om det. Vi ska iallafall "tenta av" Word på måndag och nu kommer jag lägga hela dagen i morgon och fredag till plugg plugg plugg och sen blir det en snabb repetering på lördag- och söndag kväll så hoppas jag att jag klarar det! Nervöst!!
 
Mackan är och övningskör med lillsyrran just nu så jag har pysslat lite här hemma. Tagit ner och vikt + hängt in all ren tvätt, fixat med lite disk i köket, försökt få två kronljus att stå rakt i sina ljusstakar (omöjligt) och lagt dit sån där gummimatta under mattorna i sovrummet så att de inte glider runt längre. Så fort Mackan ringer ska jag börja med maten och idag blir det ganska simpelt, stuvade makaroner och köttbullar. Ska även steka på några riccottabullar, typ som köttbullar fast med riccottaost, morot, gulbeta och basilika, gott - får se om Mackan gillar dem! 
 
Andra news är att Smilla har börjat löpa igen. Vi visste ju att det skulle komma snart men jag tycker alltid så synd om henne när det är dags. Dels för att hon i början tycker det är så pinsamt med sin "trosa" men också för att man märker så tydligt på henne att hon dämpas av det. Hon sover och är trött som aldrig förr och bryr sig inte ens om att komma ut i köket när jag är där och prasslar med något. Lilla pluttan. Några veckor sen är det över för det här året!
/smile moi!
 
 



Veterinärbesök & inget mer IKEA

Så var eftermiddagen här och snart kommer Mackan hem. Jag vet inte om han har något planerat för resten av dagen men kanske att vi tar och går en pokémonrunda nere i stan innan det blir dags för kvällsmat. We'll see! Men iallafall, idag har jag varit med Smilla hos veterinären igen. Det var bara ett återbesök så inga fler anfall eller liknande. Vi tog ett blodtryck och det var ännu bättre idag så nu minskade vi medicinen ytterligare och ska testa det i en månad nu. Sen får vi åka tillbaka igen och är blodtrycket bra då också kan hon troligtvis sluta helt med sin medicin! Vilken lycka och vilket framsteg om det blir så! 
 
Efter det åkte jag bara hem med Smilla och for sen vidare till IKEA för att träffa chefen. Nu har jag sagt upp mig och kommer alltså inte gå tillbaka dit något mer, inte som anställd iallafall. Det känns väldigt bra, nu börjar skolan på måndag och jag ska satsa fullt ut på det. IKEA har gett mig mycket, jag har lärt mig en massa saker och första tiden på IKEA utvecklades jag mycket i min roll och person. Men tillslut kände jag bara att det inte skulle funka för mig igen efter så lång tid borta och vissa andra saker som bara inte klaffade. Vi hade iallafall ett bra samtal och det känns kanon! Nu tar jag nästa kliv i livet! Och föresten, det bästa IKEA gav mig var nog ändå Josefina, hon är en riktig pärla! ;-)
 
Smilla som var på trim och spa förra veckan. Veterinären tyckte hon var så söt!
 



Svamp, bästishäng & marknad

Nu har det gått några dagar igen och det är dags att uppdatera här på bloggen. Sen sist har jag hunnit träffa min bff (hehe) Carro, vi gjorde en god tomatsoppa och sen satt vi i soffan och drack te. Så jädra mysigt! Det är så lätt att ta sin bästa vän för givet, men när vi får såna kvällar tillsammans där vi sitter och pratar om livet, skrattar och ibland gråter så känner jag ända in i hjärtat hur värdefull hon är för mig. Bästa bästa Carro!
 
Jag följde även med Matte, Petra och Iris ut i svampskogen i fredags. Vi har ett ställe som vi brukar åka till men det är alltid någon som hinner före och snor åt sig alla kantareller men denna gång hittade vi mer än vad vi brukar faktiskt så det var ju toppen! Iris satt på pappas rygg och hängde bara med, så duktig! Smilla sprang runt och njöt som aldrig förr hon med. Hon älskar, verkligen älskar blåbär och hon stod och käkade nästan konstant under dem timmarna vi var där! Tillslut fick jag säga nej till henne för jag blev rädd att hon skulle få ont i magen... Så jädra söt! 
 
Mer då? I helgen var jag och mamma på loppis och marknad i Mullsjö! Jag köpte en porslinspudel, hehe, som jag ska spraya i guld och ha i bokhyllan sen. Tror det kommer bli coolt faktiskt och det känns skitkul att ha hittat en pudel för det finns ju aldrig nånstans. Nu betalade jag 20 spänn för den och den är skitfin, kommer nog bli coolt tror jag och Mackan tyckte också om min idé! Sen blev det två stora burkar med blåbär som jag har fryst in nu. Blir ju mycket billigare att köpa färska i stora förpackningar och frysa in och använda till smoothies än att köpa de där små kartongerna i butikerna. Toppen!
 
 



Har hon epilepsi?

Okej, då var vi hemma ifrån veterinären efter över 2 timmar där! Först måste jag bara säga att vår veterinär är helt underbar! Hon är så otroligt duktig - på allt! På mötet med Smilla, mötet med mig, all kunskap hon har och förmågan att tydligt förklara allting. Jag är så himla nöjd och glad över att vi fick henne som vår veterinär och allt som Smilla måste göra på djursjukhuset i framtiden (blodtryck, tandsten, vaccinationer osv) kommer jag försöka boka till henne - utan tvekan!
 
Men, to make a long story short - Smilla mår bra! Alla hennes värden är perfekta, hennes kropp (mage, slemhinnor, hjärta, lungor, leder, muskler osv) låter och känns perfekta och hon äter, dricker, kissar, bajsar och rör sig precis som vanligt. Hon har inga hormonella sjukdomar eller besvär och ja, hon är en väldigt frisk hund. Och det som kändes riktigt bra idag var att hennes blodtryck nu är HELT NORMALT!! Hundar ska inte ligga över 150 men Smilla har varit uppåt närmare 200. Idag var hon nere på 137!!! Förstå lyckan, det känns så skönt!!
 
Men, varför hon får dessa konstiga "anfall" eller blödningar i hjärnan är väldigt svårt att säga. Eftersom allt annat i hennes kropp är friskt så får dem ju heller ingen hjälp på traven att hitta problemet. Men nu hade vi tur, för den här veckan så hade tydligen vårt djursjukhus besök av en specialist, en typ "world wide known"-veterinär. Och hon hade rådfrågat Smillas fall med henne och hon sa att vi inte kan utesluta att Smilla har en mild form av epilepsi. De här anfallen hon har fått kan vara blödningar orsakade av epilepsianfall, eller tvärtom. Det är svårt att säga men båda veterinärerna var överrens om att eftersom Smilla mår så bra och alla prover visar så bra resultat är det inget vi behöver djupgräva i just nu. Alternativet vi har, om vi själva vill, är att be vår veterinär remittera Smilla till ett djursjukhus i Göteborg som gör hjärnröntgen på hundar. Det skulle kosta oss väldigt mycket pengar och risken är stor att vi inte kommer se något som helst på bilderna eftersom epilepsi inte är något som man ser på det sättet. Och tumörer är helt uteslutet på grund utav alla andra bra resultat. I skrivandets stund har jag och Mackan inte diskuterat detta än (han jobbar) men jag är säker på att han tycker som jag och veterinären, att vi kan vänta med det och inte behöver utsätta henne för det nu. Blir hon mycket sämre (vilket inget talar för just nu), flera anfall i veckan osv, kan vi ta en ny diskussion om det men som läget är just nu mår Smilla så himla bra. 
 
Jag är oerhört lättad efter besöket idag och jag vet att Mackan också kommer känna så. Vi var såå otroligt oroliga när hon blev dålig i förra veckan igen men nu känns det som att vi har fått tydliga och trygga svar. Vi kommer fortsätta gå på kontroller med Smilla såklart och vi ska nångång i höst boka tid för att ta bort tandsten men framtiden för Smilla känns väldigt ljus just nu. Jag är inte längre rädd för att hon pladask ska falla ihop och dö av en stor hjärnblödning utan jag känner mig lugnare, så härligt! Nu ska vi skämma bort Smilla med massa godis (torkad lammlunga, riktigt bra för magen så tips tips till hundägare), kärleken och motion. Uuuuunderbara hund vad du förgyller våra liv!
 



Hjärnblödning igen?

När vi skulle gå ut på kvällsrundan med Smilla förra torsdagen så märkte vi direkt att något var annorlunda med henne när hon inte ville gå ner för trappen från huset. Jag fick ont i magen direkt och blev nervös och orolig på bara en sekund. Mackan lyfte ner henne och sen började vi gå och hon gick utan några problem, men vi märkte tydligt att hon var väldigt stirrig och sprang fram och tillbaka i kopplet hela tiden. Vi såg också att hon inte hittade trottoarkanterna utan gick rakt in i dem och liksom snubblade fram. Hon lyssnade på oss när vi prata med henne och var med men ändå var något konstigt. När vi kom hem fick vi lyfta in henne från trappen och sen även upp i vår säng. Sen låg vi där alla tre tillsammans, Smilla i mitten såklart, och vi klappade och pratade med henne. Jag grät och var jätteledsen, förstod nånstans i magen att hon förmodligen fått en till hjärnblödning. Mackan var också väldigt ledsen och fällde ett par tårar, värt att nämna är att jag inte tror jag har sett honom gråta sen hans morfars begravning, så ja, vi förstod allvaret. Och kände rädslan såklart. Vi båda hann nog tänka väldigt mycket på framtiden med. Hur länge kommer vi få ha henne hos oss? Har hon ont när hon får dessa hjärnblödningar? Hur kommer vi kunna gå vidare i livet utan Smilla när den dagen kommer? Och hur nära är den dagen egentligen? Hur många gånger kan en hund klara av hjärnblödningar? Förstår hon huuuur mycket vi älskar henne?? Vi var helt enkelt förstörda. Efter 15-20 minuter i sängen började Smilla iallafall resa på sig och hoppade självmant ner ifrån sängen, och sen lockade jag upp henne igen för att se om hon vågade/kunde själv. Och det kunde hon! Då lättade våra axlar litegrann, hon blev sig själv mer och mer för varje minut som gick och det kändes ju riktigt bra. Hon drack lite vatten och sen försökte vi alla sova, och Smilla var den som slocknade först. 
 
Dagen efter var Smilla sig själv till 100% igen. Hon hoppade upp och ner i sängen, i trappen vid morgonpromenaden, åt sin mat och drack vatten. Allt var precis som innan och vi var såklart otroligt lättade!! Det var ju precis såhär vid förra hjärnblödningen också fast då var det hundra gånger värre, så vi sa på kvällen innan att vi skulle ringa djursjukhuset för lite rådgivning så det gjorde jag. Vår veterinär jobbade den dagen så skötaren som svarade i telefon kunde rådfråga med henne och hon sa att vi inte behövde komma in på någon kontroll just då eftersom hon nu var helt sig själv igen. Hon sa också det vi redan visste, att hon förmodligen fick en liten hjärnblödning på kvällen innan. Men så länge hon inte ändrade beteende kunde vi vara hemma tills idag då, den 5e, för en undersökning och kontroll. 
 
Smilla har nu förmodligen haft 3 hjärnblödningar på drygt 3 år. Varför hon får dem vet inte veterinären, varenda prov vi har tagit på Smilla visar att allt är bra. Hon hade vitaminbrist men fick tabletter för det så de värderna är bra nu. Hon har lite för högt blodtryck men äter sin medicin och det har gått ned väldigt mycket sen i februari. Allt annat är perfekt, hennes kropp är som en atlets sa veterinären sist. Fina muskler, smidiga leder osv. Varför får vår lilla tjej dessa hemska saker i hjärnan? Blodtrycket är väl det som kanske utlöser det, men varför hon har högt blodtryck vet vi inte heller. Allt är ett mysterium. Kanske har det med hennes historia att göra, hur hennes förra ägare behandlade henne som lort kanske har satt sina spår i hennes kropp. Hemska jävla människor som gör djur illa. Blir så vansinnigt arg och ledsen! 
 
Vi njuter iallafall av varenda stund vi får med henne. Efter det här halvåret med hennes sjukdomstillstånd så har man lärt sig att det kan gå så otroligt fort i vändningarna. Hon är det finaste och mest dyrbara vi har, och vi kommer självklart göra allt för att hålla henne frisk och ge henne det bästa hundliv hon nånsin kan få! Vi älskar dig Smilla! (även när du inte gör som vi säger och är envis som få, hehe)...
 
 
 



Bada bada bada

Igår var det en så otroligt härlig dag - igen! Jag och Mackan gick upp ganska tidigt och åkte till gymmet, efter det åt vi frukost hemma (smoothie såklart!), åkte sen till Västersjön och gick en promenad med Smilla och sedan stannade vi vid hundbadet där och badade! Det var sååå himla skönt att slänga sig i och plaska runt länge länge. Smilla tycker det är väldigt skönt att svalka sig men hon älskar inte vatten, om man säger så. Men det blir bättre och bättre för varje gång vi är och badar och igår simmade hon litegrann mellan oss men mest ville hon vara i min eller Mackans famn, lite under ytan, och titta på dem andra hundarna som var där :) 
 
Vad gjorde vi på kvällen sen? Hmm.. Vi flyttade på de 4 gigantiska paketen som vår soffa är förpackade i till garaget hos svärföräldrarna. Tanken är att vi ska montera några möbler innan flytten och för att pappa ska få ha kvar lite utrymme i sitt garage delade vi upp allt litegrann ;-) Sen satt jag ute lite och bloggade på eftermiddagen, bläddrade i min Gunnebobok och sen åkte vi och handlade till kvällsmaten som igår blev tacos. Väldigt smarrigt! Mackan åkte iväg med Kokkonen och tog en promenad och kvällsdopp och då hoppade jag ner i poolen här hemma. Kvällen avslutade vi med en film på Netflix, kommer inte ihåg vad den hette nu men det var en actionthriller och den var riktigt bra! Tips tips!  
 
 



Smilla recap

Smilla är som jag skrev igår hemma nu och det är verkligen skönt att hon inte behöver vara på djursjukhuset mer. Som det är nu så har hon inga direkta symptom efter hjärnblödningen men hennes mage har strulat ordentligt och är inte helt återsälld än, och så har hon fortsatt problem med öronen. Dom har tagit massa olika prover men inget visar något jätteavvikande mer än vitaminbrist och liknande. Dom har även tagit prov för och se om hon hade Addison, en vanlig sjukdom bland pudlar tydligen, men det svaret har inte kommit än. Nu äter hon specialfoder för magen, får droppar i öronen, folsyretabletter och b12tabletter och sin blodtryckssänkande medicin. Den 25:e ska hon tillbaka till sjukhuset för att kontrollera blodtrycket och öronen och då får vi veta mer om hur hon faktiskt mår. Hon är väldigt glad och alert så det är en helt annan hund än vad det var för ett par veckor sedan. Nu får vi helt enkelt avvakta och se vad som händer men jag hoppas verkligen att det kommer gå bra nu och att hon blir sig själv så fort som möjligt nu, min lilla plutta!
 
♥♥♥



Smilla är hemma

Äntligen är Smilla hemma från djursjukhuset igen! Jag har saknat henne så himla mycket och den här ovissheten att inte veta vad som är fel är bara så jobbig. Just nu orkar jag inte skriva ner allt här utan det får bli imorgon, men hon är iallafall hemma och det känns jätteskönt! Sov gott inatt, vi hörs imon! Puss!  






Veterinärbesök & Smilla fick vara kvar

Ja så har vi då varit på djursjukhuset idag igen och för Smillas del blev det ett långt besök. Eller ja, hon är kvar där fortfarande och ska stanna över natt. Förhoppningsvis får vi hämta hem henne imorgon och det ser jag verkligen fram emot. Jag har inte sett henne sedan klockan 12 idag, "bara" 10 timmar sen men det känns ändå så otroligt tomt. Och speciellt nu när jag har stängt i mig på rummet och ska sova, vanligtvis brukar hon hoppa upp i sängen och ligga bredvid mig men nu är hon inte här. Tycker synd om henne som behöver vara själv där nere på sjukan utan någon hon känner, lilla pluttan!
 
Det fanns flera anledningar till varför hon var tvungen att stanna och det var att blodtrycket hade stigit ännu mer trots blodtryckssänkande medicin, hennes enorma problem med magen, att hon var uttorkad och så tyckte veterinären att det var underligt att hon så sent som i onsdags hade gått rakt in i soffbordet. Hon kände att dom behövde ha henne under uppsikt och så skulle dom ta en hela radda nya prover också. Hennes öron har ju krånglat så det skulle dom också fixa när hon ändå var inne. Min lilla tjej. Hon märkte att något var på gång är jag alldeles säker på för hon lämnade inte min sida alls och ville bara upp i knät hela tiden. Jag hoppas hon mår bättre och får sova inatt så vi snabbt kan hämta henne imorgon. Älskar dig Smilla! ♥
 
 



Smilla fick en hjärnblödning

I onsdags kväll somnade Smilla som vanligt i sin lilla säng i mitt rum men på natten vaknade hon och betedde sig väldigt märkligt. Jag märkte direkt att något var fel med henne för när jag ropade på henne eller pratade med henne reagerade hon inte alls. Hon tittade bara upp i taket eller runt omrking sig, överallt förutom på mig. Hon gick dessutom in i väggarna, fåtöljen och mitt nattduksbord, precis som att hon inte kunde se nånting. När jag försökte få henne att hoppa upp i sängen fick hon inte upp tassarna och kunde inte skjuta ifrån med bakbenen, då blev jag orolig såklart. Jag försökte få henne att dricka vatten med hon vägrade och när jag klädde på mig för att gå ut med henne kunde hon inte gå ner för trappan. Hon var jätterädd och osäker när hon gick och hon fick aldrig ro till att sätta sig ner. Den natten var vi vakna många timmar och även om jag somnade till så vaknade jag titt som tätt för att kolla till henne och se vad hon gjorde.
 
Igår morse var hon precis likadan. Hon såg bättre förstod jag men hon vågade inte gå i några trappor, kunde inte komma upp i soffan eller sängen, drack ingenting, kissade inte osv osv. När jag berättat allt för mamma bestämde vi oss för att ringa veterinären och när jag pratade med henne tyckte hon att vi skulle komma in på en akuttid. Så jag lastade in Smilla och åka ner till djursjukhuset direkt efter att vi lagt på luren. Smilla var sååå osäker och en helt annan hund än hon vanligtvis är.
 
För att korta ner våra 7 timmar hos veterinären här på bloggen så fick vi först vänta några timmar på vår tur. Smilla kunde inte sätta sig ner, det var precis som att huvudet inte kopplade till kroppen så till och från fick hon vara i mitt knä. Sen tog dom massa prover och analyserade blodet och kunde se att allt såg felfritt ut. Efter det började dom undersöka hennes ben och leder, munnen, ögon, öron, slemhinnor, ryggen osv och allt förutom hennes öron var i perfekt form. Öronen hade hon lite blod i men hon sa att det var inget man kunde koppla ihop med hennes beteende. Hon hade vaxproppar i både öronen som vi vid ett senare tillfälle få komma tillbaka och spola bort men som sagt, det hade inget med hennes konstiga beteende att göra.
 
Till sist bestämde dom sig för att ta blodtryck på henne och se om det kunde avslöja något. Vanligtvis tar dom 4 omgångar på hundar men på Smilla tog dom 9 för att få ett mer precist resultat, och det visade sig att hon hade för högt blodtryck. Efter det kunde veterinären säga att hon hade fått en hjärnblödning. När hon sa det blev jag först bara chockad och sen kom såklart alla tankar och frågetecken. HJÄRNBLÖDNING?? Vad händer nu?? Det var en jättebra veterinär som förklarade allting om och om igen för mig. Det enda vi kunde göra just nu var att ge henne blodtryckssänkande medicin, se till att hon inte anstränger sig för mycket och hålla koll på henne tills vi ska prata med veterinären på lördag igen och stämma av.
 
Smilla drabbades av ganska många symptom efter sin hjärnblödning, svårt att orientera sig, väldigt osäker, liten "förlamning", dålig hörsel och veterinären sa att på natten när det hände var hon förmodligen även blind. Som tur var försvann det och synen är tillbaka nu. För vissa hundar försvinner detta på en dag och allt återgår till det normala och för andra vara det i flera år. Redan nu, dagen efter, är hon mycket mycket piggare. Hon lyssnar och hör, kan gå upp och ner i soffa och säng själv, vågar gå ner för trappan, äter och dricker. Det enda vi märkt under dagen nu är att hon såklart är lite trött och imorse gick hon in i dörren och när jag satt i vardagsrummet gick hon in i soffbordet. Men som sagt, hon är mycket bättre och vi följer veterinärens råd om att ge henne kokt kyckling så hon får riktigt bra protein i sig och sen ta det väldigt lugnt hemma.
 
Jag var livrädd igår. Jag hade ju ingen aning om vad som var fel med henne och om jag ens skulle kunna få ta med henne hem igen. Det var så jäkla jobbigt och bara vänta och samtidigt se hur Smilla verkligen inte mådde bra. Dom sövde även Smilla för att kunna kolla ordentligt i öronen och när hon låg där på bordet lade jag mig bredvid och höll om henne. Så fruktansvärt att se sitt djur, sin bästa vän, sin bebis, ligga sådär och inte må bra. Bara dom som har djur kan nog förstå kärleken man känner och jag kunde bara tänka på att hon måste bli frisk för att jag inte klarar mig utan henne. Fy sjutton. När vi kom hem kramade mamma om mig och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Under hela dagen var jag på helspänn för att förstå allt veterinären sa och inte missa något så när jag väl kom hem släppte liksom allt. Huwa. Nu får hon allt bli frisk och återhämta sig och må bra fortsättningsvis. Älskade lilla Smilla, min stjärna, du är en riktig kämpe!! Vi älskar dig!!
 
 



Smilla är sjuk

Har tillbringat hela dagen på djursjukhuset med Smilla. Nu är vi så trötta så jag skriver mer imon istället.. Hon är iallafall med oss hemma, lilla älsklingen <3 




Smilla

Att få mysa med denna flicka varje morgon i sängen är guld värt, hon lenar varje trasigt inre ♥
 



Fina Smilla

Idag efter mitt besök på PCV (som jag ska berätta om sen) så stannade vi på Torpa och släppte lös Smilla. Jag hade med min kamera ut för första gången sen Thailand i mars. Tog några kort på Smilla, mobilbilder är väderlöst på hennes svarta päls men med stora systemkameran går det mycket bättre. Här är hon vår goding!
 
 



06.30

Jag vaknade redan 6.30 idag. Kände inte att jag kunde sömna om så efter nån halvtimme i sängen gick jag upp istället. Nu sitter jag i soffan och har stickat lite och nu ser jag på tv. Känner redan att jag är rastlös. Suck. Idag blir en lugn dag, gå ut med Smilla om en stund och sen duscha och fräscha till mig. 

Jag sov bra inatt, somnade ganska tidigt och har fått sova hela natten. Det känns skönt, jag vet att det är en förutsättning för att jag ska bli piggare och kunna friskna till. 



Smilla 2 år!

Grattis min älskade Smilla på 2 årsdagen! Du är min bästaste bästa vän och jag älskar dig till månen och tillbaka! Puss på dig!






Hundvakt och massa mat!

Igår var det dags att vara hundvakt åt lille Maui! Kommer ha honom lite strödagar när hans matte jobbar! Himla mysigt var det, men tyvärr var ju vädret inte på vår sida så något utehäng blev det inte mycket mer än promenader! Jag saknar verkligen att ha hund, tittade tillbaka på bilder när jag hade hand om Attila för ett par år sedan, vad lycklig man blir!
 
Jag sysselsatte mig med att laga massa mat som mamma och pappa ska ha med sig när de tar husbilen ner till Europa nånstans! Ge och ta liksom, tur att jag gillar att stå i köket för det tog ganska bra tid! Och mätt blev jag också när jag fick provsmaka alla fyra rätterna hela tiden, höhö!
 
Fina Maui!



Ibland blir saknaden bara så oövervinneligt stor.

Har suttit och kollat igenom lite gamla blider och hittade ett album fullt med massa sommarbilder på Humlan. Tog dem på henne när hon låg ut och busade i trädgården för ett par år sedan.. Min lilla Humlis! Ibland saknar jag katterna så fruktansvärt mycket. Det är som alltid, man vill bara ha EN liten minut till med dem, få pussa och krama dem EN sista gång..




Saknar kissarna..

Idag saknar jag mina kissemissar! Var hemma en snabbis igår och fotade dem, Humlan och Missan, älskade katter! ♥




Tidigare inlägg