Spelar det egentligen någon roll?

Så står vi här igen, ännu en 3 januari har kommit och det datumet är speciellt för mig. Det är datumet som jag och Mackan bestämde oss för att bli tillsammans för 13 år sedan. 13 år! Det är rätt svindlande när man tänker på hur lång tid 13 år är och att jag ändå "bara" är 26 år gammal. I halva mitt liv har han varit en del av mig och när jag sitter här idag och ser tillbaka på vårt förhållande och liv tillsammans kan jag inte annat än vara lycklig över att vi fortfarande står kvar här tillsammans. Ett par gånger har det stormat ordentligt kring oss men när vinden har avtagit har vi ändå stått där oskiljbara. Tills för snart 2 år sedan, då kom våra egna liv emellan och att gå skilda vägar var på något sätt ofrånkomligt. I 2 månader var vi isär, vi sålde lägenheten, packade ihop våra liv i kartonger och Smilla fick flytta emellan oss. Som ett skilsmässobarn i djurformat. Och det var 2 månader som bestod av tårar på kudden om kvällarna, som bestod av att tränga bort sorgen, saknaden och besvikelsen. Livet var så oglamoröst det bara kunde bli och framtiden var helt bortspolad för mig. Vem var jag utan honom och med ett krossat hjärta?
 
Men så en tidigt sommarkväll när jag och mamma satt ute i augustiluften och pratade som vanligt började mobilen att plinga. Det började pirra i magen igen och så tändes hoppet och nyfikenheten. Mackan sträckte ut handen, han bad mig om att jag skulle ta den och börja om på nytt. Tillsammans med honom och Smilla, få ihop vår lilla minifamilj igen. Med rädsla, osäkerhet och väldigt mycket funderingar började vi ses. Oftare och oftare och tillslut var det vi igen. Efter ungefär 2 månader isär var det vi två och sen den dagen har jag inte ångrat det en enda gång!
 
Kanske var detta en deppig början på ett 13-årsinlägg, men det leder till något bra. Idag firar vid 13 år ihop och även om vi hade en kort paus 2015 räknar vi detta som vår dag. Och egentligen spelar det kanske ingen roll, vad har den där årsdagen för betydelse egentligen om man jämför med hur vikitgt allt annat är? Kärleken, förtroendet, tilliten, humorn, nyfikenheten, spontaniteten, äventyrslusten och allt annat som faktiskt betyder något. Ikväll ska vi gå ut och äta på Pinchos, sitta ned och prata och äta gott, precis som vi gillar! 
 
Väl gäller mig och Mackan så har vi nog på flera sätt aldrig haft det bättre än nu tror jag. Vi gjorde många förändringar när vi blev tillsammans igen och det är vad vi bygger vårt liv kring nu. Jag känner mig trygg med honom, det gjorde jag innan också men nu är det på ett helt annat sätt. Mycket mer äkta. Vi vet var vi har varandra och framför allt har vi börjat skriva våra egna regler. Vi kan göra hur vi vill med våra liv och vårt förhållande och ingen har något med det att göra. Att titta på andra par och andra relationer tror jag bara är giftigt, alla är olika och det finns aldrig något rätt svar på hur man ska vara, vad man ska göra eller hur man ska göra något. Jag som Annie tänker helt annorlunda kring vårt förhållande idag än vad jag gjorde 2015 och jag är så himla mycket mer lugn i vår relation nu. Kanske beror det på att vi har gått igenom det vi har och ändå funnit varandra starkare än nånsin efter det eller så är det bara av åldern, haha. Hur som helst lever vi i en sund och fantastisk relation idag och jag ser fram emot varenda dag med Mackan. Vad framtiden har att ge oss har vi ingen aning om men att vi kommer ta oss an den tillsammans är självklart. Livet hade liksom inte varit det samma utan honom!
 
 /han med stort H!
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback