Psykoterapeut

Igår var jag äntligen på PCV och träffade en psykoterapeut. Jag har stått på den väntelistan i 1,5 år tror jag och nu var det alltså min tur att få komma på ett möte och diskutera mina behov av hjälp och så vidare. Det var en trevlig man som kändes lugn och harmonisk. Han såg ut att ha en hel del erfarenhet också, han var nämligen inte 22 år och nyutexaminerad utan lite äldre och skrynklig, om man nu får säga så. Haha. 
 
Vi bestämde i alla fall att jag ska börja gå hos honom nu för han kände att den terapi han arbetar utifrån matchade mina behov. Jag tror man börjar gå i två terminer och sen fortsätter man om det behövs. Vi ska ses varannan vecka i den mån det går med tanke på att jag är lite begränsad i tid eftersom jag går i skolan. Annars handlar det mycket om att kunna hantera sina känslor, acceptans, hitta verktyg och komma åt grundproblemen. Ganska mycket mindfullness och väldigt mycket fokus på självskadebeteende eftersom det är ett stort problem för mig. Jag är inte fri från mina destruktiva beteenden och jag ägnar ofantligt mycket tid till att tänka på rakblad, blod och den pysande lättnaden som jag beskriver det som och det är verkligen inte bra. Inte nånstans så det är något vi kommer jobba med väldigt mycket också. 
 
Jag är otroligt nöjd och glad över att det är min tur att få hjälp nu (på tiden!) och att jag äntligen ska få en stabil kontakt som jag förhoppningsvis kan öppna upp mig för på riktigt. Jag är tacksam över både Eva och Mathias som har varit mina tillfälliga kontakter men det har verkligen inte varit på den nivån som jag har behövt, så nu känns det för första gången tryggt på något vis. Ja, jätteskönt i alla fall. 
 
Vi diskuterade också det här med ERGT och DBT som är olika former av terapi där det ingår både grupp- och individuella samtal men jag sa vänligt men bestämt nej ännu en gång. Jag berättade att jag har sagt fler gånger att jag inte vill ha den typ av behandling och att det inte alls passar mig. Och han tyckte det var lite märkligt att de inte har "släppt" den tanken och försökt hitta något annat åt mig och det var en sån lättnad att han faktiskt lyssnade på mig och förstod att ALLA är olika och passar inte för allt. Jag vill inte dela min insida i grupp inför främmande människor för jag skulle inte kunna vara helt ärlig. Det finns vissa saker jag inte har berättat för varken Eva eller Mathias så hur ska jag kunna sitta med okända ansikten och blotta mig? Nej, jag är mycket mer nöjd med det här upplägget med individuell terapi och jag tror att detta kommer bli bra för mig!
 
/känns så skönt att äntligen få rätt hjälp och behandling. Nu är det min tur!
 
 
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback