Lite svammel

Det är kanske lite ironiskt att jag skrev två inlägg igår och det ena handlade om hur bra jag trivs och älskar min LIA på BUP, och nästa inlägg handlar om min egen ångest och destruktiva depression. Komiskt eller bara sorgligt vet jag inte men kontraster i livet är väl ändå bra. Eller? Skämt och sido, det känns skönt att ha skrivit ett ärligt inlägg på bloggen igen efter såhär lång tid även om det är väldigt läskigt. Många tror att allt är så himla bra nu bara för att jag har börjat skolan, flyttat ihop med Mackan igen och fått mer rätsida på mitt liv. Allt är liksom sådär rosa, glatt och skimrande fantastiskt. Eller nej just det, så är det ju inte!
 
Många saker är mycket bättre och jag gör små framsteg hela tiden. Men det har byggts upp en rädsla i mig att visa den andra sidan också som inte är sådär bubblande glad eftersom jag inte vill göra min familj eller närmsta vänner besvikna. Alla vill att jag ska få må bra, inklusive jag själv såklart, och efter så lång tid med psykisk sjukdom blir man tillslut introvert igen och stänger folk ute. I alla fall har det blivit så för mig och det är också något jag måste jobba på mer. Att släppa ut känslorna, låta alla få veta hur det faktiskt är ibland när leendet inte syns liksom. Men oj, nu blev detta utsvävat, hmmm...
 
Hur som helst, ville bara säga att den här dagen har varit bra trots lite sömn och min enorma ångestattack inatt och jag tror och hoppas att jag kommer somna lättare ikväll sen! Tack för att ni läser och finns för mig! Jag älskar er!
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback