Min dag

Träning, lunch, mys med Mackan, handlat, ute med Smilla, biltur med pappa, kvällsmat, film och nu sängen! Det var min dag det! 






Grattis Petra!

Åh nu ligger jag i sängen och är helt slut! Igår kunde jag verkligen inte somna så jag fick inte mer än 5 timmars sömn inatt. Det plus träning plus A6 plus middag för Petra ikväll resulterar nu i huvudvärk och en enorm trötthet. Men det har varit en bra dag! Intensiv och inte ångestfri men jag har kunnat skratta och hålla igång iallafall. Stötte även på Jossan och hennes sambo på A6 så vi småpratade en stund och bestämde att den där koppen kaffe skulle bli av nu, kul! 

Middagen för Petra ägde rum ikväll eftersom hon fyllde 30 igår! Dom bjöd på trerätters med bland annat en jättegod "tårta" till efterrätt - mums! Grattis ännu en gång fina Petra! 






Träning träning

Nu är det bara någon halvtimme kvar av den här fredagen och ska jag hinna få ut något inlägg idag är det nog på tiden att jag börjar. Jag hade egentligen gått och lagt mig men kom på att jag inte publicerat något idag så upp for jag illa kvickt. Det har inte hänt så jättemycket idag egentligen. Jag och mamma käkade lunch på gamla Herkulesgrillen när vi hämtade hennes bil ifrån servicen och sen åkte jag och Mackan och tränade i eftermiddag. Så jäkla skönt! Av någon anledning flyter det liksom bara på och idag ökade jag på crosstrainern med flera minuter, kändes som att jag orkade hur mycket som helst. Nu väntar en helg igen och förutom träning lördag och söndag ska jag på stan imon en sväng och på kvällen ska vi fira Petras 30årsdag, ska bli väldigt mysigt! 
 
 



Vårkänslor

Idag har det nästan varit vårkänslor i luften! Jag och Smilla har njutit till max av våra promenader och traskat på i bra tempo. Efter Mackans jobb åkte vi till polisen och fixade nytt pass till honom. Nu är det bara några veckor kvar innan vi åker till Thailand och jag längtar som en tok! Sååå skönt det ska bli! 






Nattankar

Nå, jag antar att det inte funkar att sova/vila hela dagen och sen tro att man ska kunna somna i vettig tid. Nu är klockan strax efter 01 och jag är fortfarande pigg. Den lite trötta Annie när klockan var 21 har liksom seglat iväg nånstans. Och det gör ju såklart att alla tankar börjar mala igen. Som vanligt, det slår aldrig fel.
 
Jag har städat och rensat i min stora malmbyrå nu för att hålla mig lite sysselsatt men det kliar fortfarande i fingrarna efter rakblad och jag tänkte att jag sätter mig här vid datorn och försöker skriva lite istället. Sen jag låg inne på psyk i september/oktober så har jag bara skurit mig en gång. Senaste gången jag gjorde det har jag inte skrivit om här men det var några veckor sen när allt bara blev på tok för mycket. Vipps så hände det bara. Jag valde att inte göra någon stor grej utav det. Försökte tänka att det som hände det hände och nu försöker jag resa mig upp igen och hålla mig ifrån det. Mycket för att jag vet att det inte hjälper mig alls att stanna kvar i den destruktiva cirkeln men också för att det gjorde alldeles för ont att tänka på mitt misslyckande. När jag var hos Mathias innan jul berömde han mig för att jag hade klarat mig undan rakblad ända sen jag låg inne och när jag nu för några veckor sen föll tillbaka så kändes det fruktansvärt jobbigt. Därför kopplade jag bort det, skrev inget här på bloggen och sa inget till någon. Och det har funkat, jag har inte skurit mig igen och det är bra. Jättebra faktiskt.
 
Just nu har jag ingen lust alls att prata med någon annan än Mathias faktiskt, och fastän jag får lite dåligt samvete när mamma frågar något och jag bara stänger av så måste jag på nått sätt tänka att det är jag som bestämmer vad jag vill dela med mig av. Det låter hårt, men det är bara så det är. Det går upp och ner och just nu är jag i en downperiod när det kommer till och prata och uttrycka vad som händer med mig. Mycket tror jag det beror på att jag är så jäkla trött på att leva och ha det såhär. "I början" var det mycket lättare att skriva och ibland prata med mamma och pappa om det men nu har jag på något sätt tröttnat. Alla vet om hur jag har det och det tar liksom aldrig slut. Jag sitter hellre själv och ältar, tänker, funderar och mår dåligt än pratar med massa andra om det just nu. Jag tror att alla människor fungerar så att man hellre sparar sina närmsta ifrån det värsta liksom. Även om jag absolut kan visa mig svag och vet om att jag inte behöver bespara någon i min familj nått så vill jag det på nått sätt. Åh det är så svårt att förklara men jag trivs bra med att ha Mathias, eller Eva, och bara prata brutalt ärligt med dom. Inte med någon annan. Det känns som att jag behöver den där tryggheten som jag ändå får av en främmande person. Det är konstigt men sant. Alla fungerar olika såklart men för mig är det mycket lättare att prata med till exempel Mathias än mina föräldrar eller Mackan. Och vet ni vad, det är okej det också! 
 
Nähä ska jag kanske sluta sluddra nu och lägga mig i sängen och försöka sova igen. Jag har skrivit sååå många inlägg likt detta men istället för att publicera det har jag bara samlat dom på hög i mitt utkast. Men, detta kommer jag iallafall publicera för jag tror att om jag ska kunna börja skriva ärligt här igen, vilket jag vill för jag vet att jag mår mycket bättre när jag får ur mig saker, så måste jag börja nånstans. På måndag ska jag till Mathias, bara 4 dagar kvar. 
 
 



Onsdag

Fram till att pappa kom hem med bilen låg jag mest i sängen eller soffan och vilade idag. Har haft sån huvudvärk så det enda jag tänkte på var att jag ville blunda och bli av med skiten. När han kom hem åkte jag iväg en sväng och hämtade ut ett paket och köpte semlor till pappa. Det var typ min ansträngning idag, ja utöver hundpromenader då förstås. Kvällen har vi spenderat i soffan framför en hockeymatch och nu ligger jag och kollar på tv i sängen innan jag ska sova. Humöret är inte helt bra. Jag har mycket ångest och jag räknar verkligen ner dagarna tills jag ska till PCV igen. 




Vinst ikväll

Jag och pappa har precis kollat klart på hockeyn, HV vann med 2-0 mot Frölunda ikväll så det var riktigt kul! Jag kom aldrig iväg till gymmet idag. Jag kände det direkt när jag vaknade att det inte var en tillräckligt bra dag för att vara bland massa folk och då fick det helt enkelt vara. Istället gick jag lite extra på mina promenader med Smilla och det var verkligen skönt idag. Det är tråkigt att snön har smält bort nu och det istället bara är blött men det funkar det med. Hellre asfalt än slaskig snö, huwa. Kommer nog inte skriva mycket mer ikväll. Jag är verkligne inte på humör, mår inte bra och just nu har jag ingen ro till att sitta och skriva ner alla känslor. Vi hörs imon istället, puss!
 
 



Berg och dalbana

Det är dags för dagens inlägg, och idag har jag haft en riktigt jobbig dag faktiskt. Eller egentligen började det ganska bra. Jag vaknade med ångest, som vanligt, men inte riktigt lika jobbigt som det har varit i helgen. Jag gick ut med Smilla, gjorde en smoothie till frukost och började kolla på en film. Nånstans här vände allt, precis allt. Från att sitta lugn i soffan och känna mig helt okej till att allt snurrar runt i skallen och jag känner mig redo att ge upp livet för att det ändå aldrig kommer bli bra igen. Och så har det pendlat i stort sett hela dagen sen. Ena stunden bra och i nästa för jävligt. Behöver jag säga att det är förbaskat jobbigt? Jag är så trött på dessa svängningar, det är svårt att förklara men inget känns liksom äkta längre för jag kan nästan räkna med att det kommer ett bakslag. Att allting tillslut ändå vänder och det känns som att jag bara lever i ett skämt. Nej det har verkligen inte varit en kul dag och nu är jag helt slut efter denna berg och dalbana som jag har levt i idag. 
 
Smilla har redan lagt sig till rätta i sängen och jag ska krypa ner nu också och titta lite på tv innan jag stänger mina blå. Jag hoppas att det kommer bli en bättre dag imorgon men min förhoppningar är små. Mina mål för morgondagen är bara att gå upp, gå ut på mina promenader med Smilla och kanske, kanske ta mig iväg till gymmet. Sov gott ni där ute, puss!



Träning på nytt gym

Jag började den här söndagen med att åka till gymmet och träna med Mackan. Vi har bytt gym från friskis till cardio club nu och det känns väldigt bra faktiskt. På friskis fanns det så få crosstrainers och löpband så när man åkte dit visste man aldrig om man skulle komma intill något utav det. På cardio club finns det mycket av allt och det är inga som helst problem att varken crossa eller köra löpband. Dessutom känns hela gymmet mer iordning på något sätt, som att dom verkligen tar hand om sina grejer. I omklädningsrummet har dom en våg också som jag såklart klev upp på efter mitt träningsuppehåll. Förväntade mig lite ökning i vikten men den var precis densamma som när jag slutade träna innan operationen och det var ju skönt det med! 
 
Annars idag har det inte hänt så jättemycket. Jag och Mackan var förbi hos mormor en sväng i eftermiddags och tjötade lite. Smilla fick såklart hänga med och det tror jag mormor tycker är mysigt, och dom andra på boendet också för den delen. Kvällen har varit lugn och spenderats i soffan med mamma. Jag har haft sån ångest, jag vet inte varför men den senaste veckan har det varit tyngre igen. Mornarna är allra värst. Både igår och idag vaknade jag med skyhög ångest och riktiga panikattacker. Svetten rinner och jag mår nästan illa så jobbigt blir det.  Den 1 februari ska jag tillbaka till PCV och Mathias och det längtar jag efter. Jag orkar bara inte leva såhär längre. Med ångest och alla dessa jävla känslor som säger att allt är meningslöst hela tiden. Åh suck. 
 
 
 



Vad ska hända med bloggen?

Jag har funderat ett tag på vad sjutton jag ska göra med den här bloggen. Jag vill ju egentligen inte sluta skriva här för det är liksom en del av mig. Jag har haft min blogg sen 2007 och är alltså inne på mitt 9:e år nu och att bara lägga ner känns ju väldigt dramatiskt och tråkigt. Men den senaste tiden har jag vara så otroligt oaktiv här och det är ju inte roligt för nån. Jag har egentligen skrivit en hel del men istället för att publicera har jag sparat det i utkastet. Varför tar vi en annan gång. När jag berättade för alla att jag mådde dåligt så började jag skriva väldigt blottande här på bloggen och det var ett sätt för mig att hantera alla känslor och saker som hände med mig. Jag vet inte riktigt tiden nu men jag tror att det var nånstans i slutet på sommaren som jag blev sämre på att skriva här. Och det var inte för att jag plötsligt mådde bättre och allt var frid och fröjd, utan för att jag nånstans vid den tiden började tröttna på mig själv och hur jag mådde och orkade inte skriva om det på samma sätt som innan. Men nu är då tanken att det ska bli ändring på skrivandet här. 
 
Jag ska inte ha några krav på mina inlägg, att dom ska vara si eller så långa eller att det ska vara massa bilder utan jag ska bara se till att minst en gång om dagen gå in här och skriva ner precis vad som helst. Vad jag har gjort under dagen, hur träningen gick, hur jag mår och hanterar min ångest, dokumentera resor och liknande, skriva om PCV, behandling och eventuell utredning av diagnos osv osv osv. Jag hoppas verkligen att det kommer funka för mig och att jag faktiskt gör det en gång om dagen nu. Dels är det för att folk hör av sig och frågar hur jag mår och hur allting går när jag inte skriver här, men mest är det för att dokumentera för mig själv. Jag älskar att ibland sätta mig och gå igenom mitt arkiv, att se vad jag gjorde sommaren 2011 eller vilka jag umgicks med 2008. Det är minnen för mig och att ha dom samlade på ett ställe såhär är verkligen roligt. Så nu kör vi på det här, det är 343 dagar kvar av året så det betyder att jag nu har 343 inlägg framför mig. Herregud! Men ja, nu kör vi! 
 
 



Måndag igen

Jag försöker verkliga finna ro till och sätta mig ner och skriva här men när jag väl kommer till skott rör sig inte fingrarna alls. Idag är det måndag och allt har gått tillbaka till det normala igen. Det vill säga att mamma, pappa och Mackan jobbar, alla lediga dagar kring jul och nyår är över och det är jag och Smilla som är ensamma hemma på dagarna. Jag vaknade med ångest vid 9 och då tog jag på mig direkt och gick ut med Smilla. Snön har börjat smälta och det är i princip livsfarligt att gå ute i slasket, det blir ju jättehalt på vissa ställen! Sen vi kom in har jag bara ätit frukost och kollat på film. Det känns inte som att det blir mycket annat som händer idag. Och det känns okej faktiskt, jag känner mig inte direkt på humör. 
 
 



Syskonbarn och göteborgare

I förra veckan var Alva och Stina här några dagar och myste med oss. På torsdagen kom även Maria hit med Martin och Karin och så hade vi alla en härlig dag tillsammans här i Jönnet. Vid lunch dök Petra och Iris upp också och sen åkte vi hela gänget till Leos lekland i några timmar. Jag hängde mest i hörnan för de små barnen med Stina, Iris och Petra men sen fikade vi allihop tillsammans när vi behövde fylla på med energi. Resten av dagen spenderade vi hemma sen, barnen lekte såklart och vi vuxna satt mest och pratade. 
 
På morgonen fick jag och Mackan dock ett sjukt tråkigt besked. Vi hade sökt en lägenhet som vi inte fick och det tog verkligen hårt på mig. Vi visste att vi var först att söka den men ändå gick det inte vägen och det kändes verkligen jobbigt. Sen kom jag och Maria dessutom igång att prata om andra jobbiga saker på eftermiddagen så tillslut fick jag ett breakdown när vi skulle käka middag. Jag gick ifrån bordet och gömde mig på toan en stund, grät så tårarna sprutade och såg allt sådär kolsvart igen. Jag sjönk ner till botten på bara några sekunder och det är så jävla obehagligt. Att sitta och bita ihop vid matbordet och känna att det ändå är helt okej för att några sekunder senare se allt precis dödsdömt. Jag repade mig iallafall och sen blev det chill i soffan resten av kvällen. 
 
På fredagen började vi dagen med att gå till lekparken vid skolan och efter några åk i rutschkanan där hittade vi en stjärtlapp så Alva och Stina kunde åka i stora Tingelingbacken. Dock var det svinkallt och det snöade en massa så efter en stund fick det vara nog och vi gick hemåt igen. Resten av den dagen gick egentligen åt att titta på disneyfilmer med tjejerna och kvällen blev väldigt lugn och skön hemma bara.