Måndag igen

Så var det måndag igen och en ny vecka är här. Jag är trött och ska sova nu... Vi hörs imon! 



Recap: Helgen!

Okej, såhär ligger det till. De två senaste dagarna har jag inte bloggat, vilket bryter helt och hållet mot mina bestämmelser kring den här sidan, hehe. Men, i fredags var vi i Stockholm och hämtade hem den nya husbilen och vi var borta hela dagen! Åkte vid 8 på morgonen och var hemma runt 21. Jag var helt slut då och när Smilla bokstavligen däckade i min famn när vi lade oss pallade jag inte att ta fram mobilen och skriva något... Och igår var det lördag och fullt upp hela dagen. Först promenad med Smilla, sen åkte jag och mamma och handlade, efter det lunch, sen vidare till Axamo en sväng för att efter det åka ut till Taberg och hämta nyckel hos Petras föräldrar så vi kom in hos brorsan, lördagsmys på Ica, pizza från Tigris och SIST äntligen åka till huset och spendera kvällen ensamma där. Dagen gick verkligen i ett och vi var inte hemma från Taberg förens efter 23 nångång och då somnade vi nästan på direkten.
 
Men, nu är det söndag och jag är ikapp på bloggen igen. Idag åkte vi till Netonnet där jag köpte ett minneskort till kameran inför resan och Mackan köpte en ny GoPro. Kommer bli så himla kul att använda den i Thailand och filma en massa som vi kan visa här hemma sen. Lunch käkade vi på Axamo idag med hans familj, vi grillade korv och satt ute i solen ett par timmar. Så himla mysigt!! Kvällen har jag spenderat hemma och fixat med min iPod och massa musik, även det inför resan. Älskar verkligen att ligga och sola och steka på stranden med riktigt grym musik i öronen, läääängtar!!
 
 



Återbesök på djursjukhuset

Okej, det är en ny dag och med det nya möjligheter. Jag och Smilla har iallafall varit på djursjukhuset idag på återbesök och allt gick bra. Eller bra och bra, hon har fortfarande för högt blodtryck och måste äta sina 3 olika mediciner men öronen såg bra ut och veterinären tyckte att hon verkade mycket piggare och gladare än sist hon såg henne. Det gör jag med, det är en helt annan hund nu så man märker att hon blir bättre hela tiden. Nu är det ett litet längre uppehåll till nästa återbesök och då ska det tas blodtryck igen och även blodprov för att se om hon fortfarande har brist på b12 och folsyra eller om medicinen har hjälpt. Hon skötte sig exemplariskt även idag så jag var stolt :)
 
Efter besöket hos veterinären åkte jag till A6 och köpte nya tights, precis som jag skrev igår att jag skulle göra. Köpte med mig en ceasarsallad hem också och efter att jag käkat upp den har jag provat mina sommarkläder inför Thailand, det är bara 14 dagar kvar tills vi åker. Känns helt sjukt att det snart är dags att åka, vi bokade förra våren om jag inte minns helt fel och nu är det alltså bara 2 veckor kvar. Ska bli så otroligt skönt, jag hoppas att jag kommer kunna slappna av och njuta av tiden där. Att all ångest och mörka tankar lättar och ger mig ett break. Om en stund ska jag åka och hämta Mackan på jobbet, handla något till kvällsmat på vägen hem och senare blir det hockey på tv igen. Imon ska jag, Mackan, mamma och pappa åka till Stockholm, eller ja, typ Stockholm, och hämta hem nya husbilen, så himla kul!






Bokrea!

Jag är trött på livet just nu, väldigt trött, men det är bara 15 dagar kvar tills vi åker till Thailand så jag försöker bara att stå ut tills dess. Idag har det inte hänt så mycket, kollat på PLL, vart ute med Smilla, fixat tvätt och diskbänken, handlat och lagat mat. Tog en repa förbi bokrean också och köpte två böcker. Livet efter dig som inbunden bok, har läst den innan och det är absolut en av mina topp tio böcker jag läst och vill gärna ha den inbunden och inte bara pocket! Planerar att läsa om den i Thailand igen... Och sen The Martian, Ensam på Mars, som nyss kommit ut på bio. Den verkar jättebra och jag har velat läsa den länge och nu blir det äntligen av, förmodligen i Thailand. Jag testade även att göra en mugcake för första gången idag, och gissa, det blev skitgott! Som kladdkaka typ och det tog typ 3 minuter att röra ihop och sen 1 minut i micron - smack!
 
Imon ska jag och Smilla tillbaka till djursjukhuset igen på återbesök. Det blir nytt blodtryck och koll på alla övriga problem men jag tycker att hon har blivit mycket bättre och piggare sen jag hämtade henne därifrån förra tisdagen så jag är positiv och väldigt hoppfull! Ska även komma iväg till A6 och köpa nya tights hade jag tänkt, hoppas jag pallar det imon, alla jag har är sönder!






Min dag





Måndag

Idag är det måndag, en ny vecka har anlänt... När jag skriver detta är klockan strax efter halv tio och jag och Mackan ser ett avsnitt av Bron. Han ska sova här inatt vilket alltid är lika mysigt! Idag har jag bara gått promenader med Smilla och sett serie. När Mackan kom åkte vi och handlade lite och lagade mat med pappa men mycket mer har dagen inte bjudit på, skönt tycker jag. Känner mig inte alls på topp.



Huvudvärk

För trött för att skriva... Vi hörs imon! 



1års kalas för Iris

Åh vilken mysig dag vi har haft idag! Vi har firat Iris födelsedag och först var vi vid gruvan och grillade korv, hamburgare och marshmallows för att sen åka hem till huset i Taberg och äta tårta, cupcakes och öppna presenter! Vi hann även kolla på hockeyn men det gick ju inge vidare.. Vi avslutade dagen med att göra köttfärspaj och käka den tillsammans. Nu är jag och Mackan hemma, vi glömde Smillas mat och hon har ju väldigt strikt matschema nu när hon är "sjuk" så det var bara att åka hem tidigare än dom andra. Jag glömde fota av några sidor i scrapbooksen så det får bli en annan dag. Föräldrarna verkade iallafall nöjda och det är det viktigaste! :)





Härlig vinst!

Idag har jag suttit med Iris scrapbook hela dagen! Jag har varit duktig och pysslat med den hela året men dom sista bilderna för december och januari kom inte förens nån vecka sedan och det är ju såklart för att jag ska få med så sent på första året som möjligt. Det resulterar ju i att det blir lite stressigt såhär innan födelsedagen men nu är den iallafall klar, kul! Ska fota av den litegrann imon innan kalaset! Ikväll kollade vi på hockeyn med såklart, hv vann tillslut, härlig seger! Nu ska jag sova, känner att jag behöver min sömn! 



Torsdag

Vissa dagar är bättre än andra... Idag har jag bara varit hemma, eller ja, i affären också och sen på panduro och köpt mer papper till pysslet. Det har väl varit en okej dag men inte mer än så. Suck. Trött på skiten. Trött på allt. Nu ska jag kolla lite serie och sen sova... Puss!





Lunchsällskap & kvällsmys

Jag har haft en bra onsdag tycker jag. Mina dagar består just nu av att färdigställa Iris 1års-present som ska överlämnas på hennes kalas på lördag. Under tiden jag pysslar med det kollar jag på serier på Netflix men idag fick jag lite lunchsällskap en stund. Iris och Petra kom förbi en sväng så jag fixade lite kyckling och potatis som vi käkade ihop. När dom väl gick fortsatte jag med pysslet och sen åkte jag och hämtade upp Carro från jobbet vid 17 och spenderade kvällen hemma hos henne och Gustaf. Vi käkade pastasallad och tjötade om lite allt möjligt i soffan. En väldigt härlig kväll, alldeles för få sådana!
 
 



Smilla recap

Smilla är som jag skrev igår hemma nu och det är verkligen skönt att hon inte behöver vara på djursjukhuset mer. Som det är nu så har hon inga direkta symptom efter hjärnblödningen men hennes mage har strulat ordentligt och är inte helt återsälld än, och så har hon fortsatt problem med öronen. Dom har tagit massa olika prover men inget visar något jätteavvikande mer än vitaminbrist och liknande. Dom har även tagit prov för och se om hon hade Addison, en vanlig sjukdom bland pudlar tydligen, men det svaret har inte kommit än. Nu äter hon specialfoder för magen, får droppar i öronen, folsyretabletter och b12tabletter och sin blodtryckssänkande medicin. Den 25:e ska hon tillbaka till sjukhuset för att kontrollera blodtrycket och öronen och då får vi veta mer om hur hon faktiskt mår. Hon är väldigt glad och alert så det är en helt annan hund än vad det var för ett par veckor sedan. Nu får vi helt enkelt avvakta och se vad som händer men jag hoppas verkligen att det kommer gå bra nu och att hon blir sig själv så fort som möjligt nu, min lilla plutta!
 
♥♥♥



Smilla är hemma

Äntligen är Smilla hemma från djursjukhuset igen! Jag har saknat henne så himla mycket och den här ovissheten att inte veta vad som är fel är bara så jobbig. Just nu orkar jag inte skriva ner allt här utan det får bli imorgon, men hon är iallafall hemma och det känns jätteskönt! Sov gott inatt, vi hörs imon! Puss!  






Charterfest!

I lördags var det då dags för 30årsfest! Det var min svägerska Petra och hennes kompis Lisette som fyllde år och hade en charterfest tillsammans. Jajemensan, mitt i februari drog vi på oss sommarkläder och gick ut i snön i Taberg! Det var en himla kul fest med massa lek, god mat, vin och shots och såklart, dans in på natten! Det var länge sen jag hade så roligt! Jag var otroligt nervös och ångestfylld inför det här men bestämde tidigt att jag absolut skulle gå. Och när vi kom dit fick vi veta att det var bordsplacering och då blev jag först jättenervös, herregud bara massa nya människor, men sen kom jag på att just i det här fallet var det till min fördel. Visst jag hade ångest till och från (iaf så länge jag var nykter, sen släppte det) men ingen jag satt med kände mig, jag behövde inte vara den sjuka Annie, hon med depression, hon med ångest och bla bla bla utan jag var bara Annie, Petras svägerska. Och det var skitskönt för en kväll!
 
Igår, söndag, hade vi kalas här på Uven för Alva och Mackan. Alva har blivit 5 och Mackan 27, åren bara rusar iväg. Jag mådde ju verkligen inte bra när jag vaknade. Vid 8 vinglade jag ur sängen och ut i köket för att trycka i mig 2 alvedon och massa vatten för att sen hoppa i säng och sova 1,5 timme till. Jag hade lovat Alva en rosa tårta och ja, då var det bara att gå upp och göra det. Dagen bestod sen av god mat, tårta, paketöppning och bara häng med familjen. Nu ska vi fira Iris födelsedag nästa lördag sen dröjer det en månad till mamma fyller år!





Hörs imon!

Igår missade jag att blogga, skit också! Det gick i ett hela tiden och sen på kvällen var vi på Petras 30årsfest! Nu är jag heeeelt slut och ska sova men imon kommer en uppdatering om helgen såklart! Puss tills dess! 






Veterinärbesök & Smilla fick vara kvar

Ja så har vi då varit på djursjukhuset idag igen och för Smillas del blev det ett långt besök. Eller ja, hon är kvar där fortfarande och ska stanna över natt. Förhoppningsvis får vi hämta hem henne imorgon och det ser jag verkligen fram emot. Jag har inte sett henne sedan klockan 12 idag, "bara" 10 timmar sen men det känns ändå så otroligt tomt. Och speciellt nu när jag har stängt i mig på rummet och ska sova, vanligtvis brukar hon hoppa upp i sängen och ligga bredvid mig men nu är hon inte här. Tycker synd om henne som behöver vara själv där nere på sjukan utan någon hon känner, lilla pluttan!
 
Det fanns flera anledningar till varför hon var tvungen att stanna och det var att blodtrycket hade stigit ännu mer trots blodtryckssänkande medicin, hennes enorma problem med magen, att hon var uttorkad och så tyckte veterinären att det var underligt att hon så sent som i onsdags hade gått rakt in i soffbordet. Hon kände att dom behövde ha henne under uppsikt och så skulle dom ta en hela radda nya prover också. Hennes öron har ju krånglat så det skulle dom också fixa när hon ändå var inne. Min lilla tjej. Hon märkte att något var på gång är jag alldeles säker på för hon lämnade inte min sida alls och ville bara upp i knät hela tiden. Jag hoppas hon mår bättre och får sova inatt så vi snabbt kan hämta henne imorgon. Älskar dig Smilla! ♥
 
 



Smilla är dålig & massa pyssel

Idag har både jag och Smilla gått runt mer eller mindre i en dvala här hemma. Inatt mådde Smilla inte särskilt bra igen, hon var orolig och hade väldiga problem med magen. Hon ville gå ut stup i kvarten och det va ju bara att pälsa på sig och gå ut och hålla lite koll på henne i trädgården. Vi somnade inte förens runt 6 imorse och sen vaknade jag igen vid 9. Smilla har spenderat dagen med att gå in och ut och göra sin behov för magen är fortfarande helt kass på henne. Jag har suttit och pysslat inför 1åringens födelsedag hela dagen med undantag för en hundpromenad (Smilla får inte gå så mycket än), matlagning (tomatsoppa till lunch och scones till kvällsmat) och så kom Mackan hit en sväng i eftermiddags också. Nu sitter vi och kollar på farmen och jag känner hur kroppen är jättetrött. Jag mår inte särskilt bra men har inte riktigt orkat nämna eller skriva om det här på bloggen. Det har vart så mycket den senaste veckan med Smillas hjärnblödning och mormor som inte alls är pigg så på något sätt har jag slagit på någon fasadknapp och bara gasat på. Men så fort jag lägger mig och släcker lampan kommer den kvävande ångesten över mig och jag vill bara dö istället för att stå ut med den. Suck. Jaja, om drygt en timme tänker jag gå och lägga mig, kolla några avsnitt på Bron säsong 2 och sen förhoppningsvis sova om Smilla vill det. Puss, vi hörs imon!
 
 



Märkligt möte

Så, då var det dags att skriva lite om mötet på PCV i måndags. Jag träffade en psykolog ifrån ett annat team än vad jag egentligen tillhör och hon skulle göra en bedömning angående min psykoterapi. Först pratade vi lite allmänt om mig och sen ställde hon en massa frågor enligt ett formulär som skulle säga om jag har borderline eller inte. Det var ingen fullständig utredning utan bara en bedömning men enligt den hade jag ingen diagnos iallafall. Man ska tydligen stämma in på minst 5 påståenden och jag spikade bara 4. Så ja, det var väl både skönt och lite jobbigt. Man vill veta vad som är fel men samtidigt är jag ju glad över att slippa ha en diagnos. Hon sa att detta kanske kommer utredas mer ordentligt i framtiden men det är inget bestämt nu iallafall.
 
Sen sa hon att anledningen till att jag var hos henne nu var för att upplysa mig om den terapi jag väntar på. Hon började berätta om ERGT som är en form av gruppterapi som är ganska ny kommen till Sverige. Hon förklarade vad den går ut på, vad man gör, hur ofta man träffas osv osv. Jag kände bara hur kroppen knöt ihop sig till en boll och tyst för mig själv sa jag bara "nej nej nej". Det kändes verkligen inte som något för mig. Att sitta i en grupp och prata om olika teman varje gång, prata om olika känslor. Hon sa även att det inte kommer vara fokus på mig själv som individ utan på gruppen och hemläxorna man får. Ju mer osäker jag blev och visade det för henne ju mer kändes det som att hon försökte sälja in det här på mig och det kändes både oproffigt och konstigt. Tillslut sa hon "du är inte intresserad av det här va?" varpå jag svarade att det inte kändes som att det passade mig alls och inte var vad jag förväntade mig för hjälp. Direkt då sa hon "men om det är DBT du väntar på så kommer det inte bli förens i januari nästa år. Kanske i slutet på augusti om du har tur". Hon kändes så hård på nått sätt och jag blev ju såklart sjukt chockad när hon sa att det kunde vara 1 års väntetid till innan jag får hjälp. Jag orkar inte skriva ut alla saker hon sa här för det mesta var rätt konstigt faktiskt och tillslut kände jag bara att jag ville komma därifrån och få tänka på egen hand. Jag skulle få lite tid att fundera om jag ville tacka ja eller nej till den här gruppen och innan jag lämnar besked ska jag försöka få till en tid att prata med Mathias. Jag har försökt nå honom men det är i princip omöjligt, får fortsätta imon. Känner att jag vill prata med honom om hela den här terapigrejen för det känns inte som att något av de 2 alternativen hon sa att jag har framför mig passar mig över huvudtaget. Ja, jag är helt enkelt väldigt förvirrad just nu men jag tror att det mesta kommer redas ut när jag träffar Mathias nästa gång. En annan sak som talar för att jag säger nej till gruppen är att jag missar dom 3-.4 första gångerna när jag är i Thailand, vilket heller inte är optimalt såklart. Jaja, det var iallafall vad som hände i måndags och vad som händer fortsättningsvis får vi helt enkelt se.



Nej ingen motivation

Jag har typ ingen ork eller motivation till att skriva idag egentligen. Det har varit en ganska jobbig eftermiddag och kväll men jag ska väl försöka få ner några ord iallafall. I förmiddags började jag kolla på en serie på svt play som mamma och pappa pratade om igår och sen åkte jag och handlade lite efter lunch. Mormor är dålig igen och är tillbaka på sjukhuset så jag och mamma har varit där och hälsat på och det var väldigt skönt att få träffa henne. Egentligen skulle jag berätta om mötet på PCV igår men nej, det blir inget med det idag. Jag vill sova, vakna upp imorgon och snälla, snälla må lite bättre. Vi hörs då!



Måndag

Idag har jag varit på PCV igen och träffat en psykolog. Hon gjorde en bedömning kring det här "diagnos-snacket" och berättade även lite kring mina olika alternativ. Jag är grymt förvirrad och tänker ringa till Mathias i veckan och diskutera lite med honom. Men mer om detta berättar jag imon. Jag har ont i huvudet och vill bara sova nu. Ikväll har vi käkat wook med nudlar och kyckling och även kollat på film. Smilla har fått gå ut på promenad för första gången sen hjärnblödningen med, bara en kortis men ändå. På fredag är det dags för återbesök på djursjukhuset... Hoppas det blodtrycket gått ner då! 



Ny bikini

Idag gick jag upp tidigt och gjorde mig redo för en dag på Gekås med Mackan, Anna och svärmor! Vi åkte vid 8 och kom hem strax innan 17 om jag inte minns helt fel. Jag hade några saker jag ville köpa inför Thailand och idag passade det bra att åka. Köpte lite linnen, liten väska, bikini, solkräm och andra småsaker till resan. Det var en härlig och trevlig dag! Ikväll har vi bara tittat på film här hemma och nu ligger jag i sängen och väntar på fotbollen, får se om jag orkar vara vaken! Vi sover ju som sagt rätt dåligt jag och Smilla.. 






Grattis boo!

Idag är det lördag och jag har haft en väldigt slapp och skön dag. Smilla är fortfarande orolig på nätterna och därför sover både hon och jag väldigt dåligt. Jag vaknar stup i kvarten och känner då att jag måste kolla till henne innan jag kan försöka somna om igen. Nånstans känner jag mig ångestfylld varje gång jag vaknar för jag är rädd att hon inte ska andas eller vara konstig igen. Huwa. Hela förmiddagen tog vi det bara lugnt hemma, jag var så trött så jag somnde både i soffan och sen i min säng. Innan det var dags för hockeyn åkte vi och pantade brukar, lämnade in en vinstlott, köpte varsin korv och åkte en sväng med bilen. Lite småfix helt enkelt.
 
Kvällen har vi spenderat hos Mackans mormor med hans familj för att fira honom litegrann. Igår fyllde han nämligen år, hela 27 (!) så ikväll bjöd han på mat från Samboosak. Igår var vi här hemma och firade honom med grekisk mat, massa paket och tårta! Supermysigt. Nästa söndag ska vi fira Mackan igen med mina syskon och även Alva så då blir det mer kalas! 
 
 
 
 



Smilla fick en hjärnblödning

I onsdags kväll somnade Smilla som vanligt i sin lilla säng i mitt rum men på natten vaknade hon och betedde sig väldigt märkligt. Jag märkte direkt att något var fel med henne för när jag ropade på henne eller pratade med henne reagerade hon inte alls. Hon tittade bara upp i taket eller runt omrking sig, överallt förutom på mig. Hon gick dessutom in i väggarna, fåtöljen och mitt nattduksbord, precis som att hon inte kunde se nånting. När jag försökte få henne att hoppa upp i sängen fick hon inte upp tassarna och kunde inte skjuta ifrån med bakbenen, då blev jag orolig såklart. Jag försökte få henne att dricka vatten med hon vägrade och när jag klädde på mig för att gå ut med henne kunde hon inte gå ner för trappan. Hon var jätterädd och osäker när hon gick och hon fick aldrig ro till att sätta sig ner. Den natten var vi vakna många timmar och även om jag somnade till så vaknade jag titt som tätt för att kolla till henne och se vad hon gjorde.
 
Igår morse var hon precis likadan. Hon såg bättre förstod jag men hon vågade inte gå i några trappor, kunde inte komma upp i soffan eller sängen, drack ingenting, kissade inte osv osv. När jag berättat allt för mamma bestämde vi oss för att ringa veterinären och när jag pratade med henne tyckte hon att vi skulle komma in på en akuttid. Så jag lastade in Smilla och åka ner till djursjukhuset direkt efter att vi lagt på luren. Smilla var sååå osäker och en helt annan hund än hon vanligtvis är.
 
För att korta ner våra 7 timmar hos veterinären här på bloggen så fick vi först vänta några timmar på vår tur. Smilla kunde inte sätta sig ner, det var precis som att huvudet inte kopplade till kroppen så till och från fick hon vara i mitt knä. Sen tog dom massa prover och analyserade blodet och kunde se att allt såg felfritt ut. Efter det började dom undersöka hennes ben och leder, munnen, ögon, öron, slemhinnor, ryggen osv och allt förutom hennes öron var i perfekt form. Öronen hade hon lite blod i men hon sa att det var inget man kunde koppla ihop med hennes beteende. Hon hade vaxproppar i både öronen som vi vid ett senare tillfälle få komma tillbaka och spola bort men som sagt, det hade inget med hennes konstiga beteende att göra.
 
Till sist bestämde dom sig för att ta blodtryck på henne och se om det kunde avslöja något. Vanligtvis tar dom 4 omgångar på hundar men på Smilla tog dom 9 för att få ett mer precist resultat, och det visade sig att hon hade för högt blodtryck. Efter det kunde veterinären säga att hon hade fått en hjärnblödning. När hon sa det blev jag först bara chockad och sen kom såklart alla tankar och frågetecken. HJÄRNBLÖDNING?? Vad händer nu?? Det var en jättebra veterinär som förklarade allting om och om igen för mig. Det enda vi kunde göra just nu var att ge henne blodtryckssänkande medicin, se till att hon inte anstränger sig för mycket och hålla koll på henne tills vi ska prata med veterinären på lördag igen och stämma av.
 
Smilla drabbades av ganska många symptom efter sin hjärnblödning, svårt att orientera sig, väldigt osäker, liten "förlamning", dålig hörsel och veterinären sa att på natten när det hände var hon förmodligen även blind. Som tur var försvann det och synen är tillbaka nu. För vissa hundar försvinner detta på en dag och allt återgår till det normala och för andra vara det i flera år. Redan nu, dagen efter, är hon mycket mycket piggare. Hon lyssnar och hör, kan gå upp och ner i soffa och säng själv, vågar gå ner för trappan, äter och dricker. Det enda vi märkt under dagen nu är att hon såklart är lite trött och imorse gick hon in i dörren och när jag satt i vardagsrummet gick hon in i soffbordet. Men som sagt, hon är mycket bättre och vi följer veterinärens råd om att ge henne kokt kyckling så hon får riktigt bra protein i sig och sen ta det väldigt lugnt hemma.
 
Jag var livrädd igår. Jag hade ju ingen aning om vad som var fel med henne och om jag ens skulle kunna få ta med henne hem igen. Det var så jäkla jobbigt och bara vänta och samtidigt se hur Smilla verkligen inte mådde bra. Dom sövde även Smilla för att kunna kolla ordentligt i öronen och när hon låg där på bordet lade jag mig bredvid och höll om henne. Så fruktansvärt att se sitt djur, sin bästa vän, sin bebis, ligga sådär och inte må bra. Bara dom som har djur kan nog förstå kärleken man känner och jag kunde bara tänka på att hon måste bli frisk för att jag inte klarar mig utan henne. Fy sjutton. När vi kom hem kramade mamma om mig och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Under hela dagen var jag på helspänn för att förstå allt veterinären sa och inte missa något så när jag väl kom hem släppte liksom allt. Huwa. Nu får hon allt bli frisk och återhämta sig och må bra fortsättningsvis. Älskade lilla Smilla, min stjärna, du är en riktig kämpe!! Vi älskar dig!!
 
 



Smilla är sjuk

Har tillbringat hela dagen på djursjukhuset med Smilla. Nu är vi så trötta så jag skriver mer imon istället.. Hon är iallafall med oss hemma, lilla älsklingen <3 




PCV i måndags

När jag gick ifrån Mathias på PCV i måndags var jag helt mörbultad. Det kändes som att jag hade slängts runt i en torkrumlare och huvudet kändes alldeles mosigt. Ändå var det en bra känsla som fanns i kroppen efter det mötet med honom. Skillnaden med Mathias och Eva är att han verkligen tar sig tid att träffa mig och prata och inte bara kolla så att jag lever och småprata i 10 minuter. Jag var där i en timme och tro mig, man hinner prata om mycket på 60 minuter. Eller ja, inte bara prata utan gråta med, hujedamej, led av vätskebrist när jag gick därifrån tror jag. 
 
Vi pratade iallafall om känslorna, hur det har varit sen sist, om att jag skurit mig, om min frustration över att det inte händer något, om omgivningen och hur svårt det är att vara "den sjuka" osv osv. Han sa ju som vanligt att jag är duktig som inte skär mig på samma sätt som innan och att jag ska försöka se att det faktiskt går framåt. Jag höll inte direkt med honom där. Jag sa att jag verkligen börjat tröttna på att vara ensam och inte få den hjälp jag behöver, varpå han försökte få det och låta som att jag hjälper mig själv varje dag jag, exempelvis, inte skär mig och tar mig igenom min ångest. Och ja det är klart det är bra att jag kan stå ut med den här jävla ångesten och inte skär mig lika mycket om innan men det betyder inte att något har blivit lättare, eller att det gör mindre ont. Han förstod vad jag menade men det är såklart hans jobb att försöka se saker och ting positivt. Hur som helst gillar jag verkligen Mathias och det är väldigt lätt att prata med honom. Han är ärlig om saker och ting och till skillnad från Eva som inte ville säga mycket mer än att jag "stod i kö", så säger Mathias vad som faktiskt står i mina journaler. Det vill säga att jag blev satt i kö för psykoterapi i maj 2015, (min första tanke var "inte tidigare än så??), och "vadå psykoterapi?" Det har alltid pratats om DBT-behandling och det står även så i mitt sjukintyg från en läkare(!). MEN, inget har satt upp mig på listan för just den behandlingen. Något har blivit fel. Mathias hade upptäckt detta när han tyckte något verkade fel, och mailade direkt till människan som har koll på DBT och frågade om jag verkligen inte stod uppsatt där och hon svarade nej. Så han var i princip lika förvirrad som jag var men han skulle kräva att få veta saker och ting ordentligt tills vi ses nästa gång den 26 februari. Han pratade om att jag skulle få komma på bedömning hos en psykolog angående DBT och min eventuella borderline.
 
FÖR, jag fick i hemläxa sist att läsa på om borderline och när vi pratade i måndags sa jag vid nått tillfälle att "allt är så svart eller vitt för mig", kommer inte ihåg vad vi pratade om riktigt men då blev han tyst ett tag och sa sen att väldigt mycket av det han nu hört mig säga tyder på borderline. Så ja, vi får väl se hur dom kommer gå vidare kring det. Jag vet inte vad jag känner faktiskt. Om jag har borderline, om det är vad dom kommer fram till, så skulle det väl vara jättebra för då kan jag få rätt behandling. Men sen är det väl inte jättekul heller att få en diagnos. Jag vet inte, och jag bryr mig knappt heller, jag vill bara ha rätt hjälp NU. 



Mormor på sjukhus igen

Jag skulle ju skriva om mitt möte på PCV idag men helt ärligt har jag inget ork till att göra det nu. Det får bli imorgon istället när jag förhoppningsvis har mer lust att gå igenom det igen. Idag har jag varit och hälsat på mormor, hon är på sjukhus igen och ligger på infektion med lunginflammation. Stackars mormor, hon ser så dålig ut och idag när jag satt på sängen bredvid henne fick jag svälja gråten ett par gånger. Tycker verkligen inte om att se henne sådär och vill bara ha "hem"'henne igen. 

Nu kollar vi på hockeyn, eller vi och vi, Mackan sover och jag kollar. Pappa är på plats i arenan som vanligt. Vi hörs imon, då ska jag ta tag i känslorna och orka skriva lite mer.



PCV idag

Jag måste försöka få ut dagens inlägg innan jag somnar för natten så jag sätter igång! Jag har varit på PCV idag och träffat Mathias igen. Jag tänkte sätta mig imorgon och skriva om det mötet så för nu låter jag det vara. Eller ja, jag kan ju meddela att det kändes bra iallafall även om jag fortfarande inte vet några tidsramar kring min behandling. Utöver det har jag bara vart ute med Smilla, lagat mat och kollat på tv idag. Jag saknar verkligen motivation till att göra något över huvudtaget. Och efter mötet idag var jag så grymt mörbultad så det kändes ändå okej att bara vara hemma och vila i eftermiddag och ikväll.