Äta och prata, det kan vi!

I förmiddags kom Carro hit och med sig hade hon massa gott till frukost! Vi satt lääääänge och åt och pratade, hade en hel del saker att "ta igen" som man kanske kan säga... Tiden går ju så himla fort, och sist vi satt ner tillsammans ensamma och tjattrade var innan Thailand! Svindlande tanke, för det känns som hundra år sedan vi var iväg på resan ihop och upplevde jordens härligaste plats. Bilder från resan har jag inte lagt upp än som ni märkt, men stora datorn är fortfarande ur funktion. Ska lämna in den så snart jag kan och efter det kommer fina bilder från mitt paradis!
 
 



Dinner in take mountain

Nu är dräneringen hos brorsan och Petra i full gång och efter Mackans jobb idag åkte vi ut dit. Jag och Smilla tittade på när Mackan började gräva. Pappa och Matte gjorde vad de kunde idag och sen bjöd Petra på god kvällsmat, kyckling med mozzarella och ris. Var mätt som en plätt när jag satte i min sista gaffeln och åkte hem hit till lägis igen. Mackan är fortfarande inte hemma men borde komma alldeles strax, mörkt ute och inte tror jag det finns mycket att göra ute då ;-)
 
 
 
 



Middag med Linda och Jossan

Ikväll åkte jag och Jossan upp till Linda och hennes familj på Axamo för lite middag och mys. Bjöds på tacos, vilket vi alla vet i princip är min favorit! Vi har inte träffats sen innan jag åkte till Thailand och det är ju ett tag sen nu kan man ju konstatera. Såklart blev det en massa babbel och prat och det var en riktigt go kväll efter en heldag i solen och ett lite småtrött huvud! Tack för ikväll tjejer!
 
 



Slappedag i solen

Asså Lord in heaven vad tacksam jag är över detta väder vi haft ett tag nu! Mina dagar blir roligare och lättare att ta sig igenom utan att känna så mycket smärta och tänka på den kommande operationen. Idag släppte jag lös Smilla nere på fotbollsplanen vid Torpa så sprang vi runt, lekte, tränade lite och när Smilla knappt orkade gå fram och var varm åkte vi till föräldrarna och drack vatten och slappade i solen. Började läsa på ännu en ny bok men krävs nog några kapitel att komma in i den, Arseniktornet heter den i alla fall.
 
 



När kommer tredje boken Gynning..?

När jag vaknade imorse åkte jag lite små ärenden och sen gick jag en väldigt varm och mysig promenad med Smilla genom sjukhusområdet. Låter ju lite konstigt kanske men jag var på väg till Ljungarum och tänkte att här kan vi ju passa på att stanna och gå. Smilla hade massor att nosa på och jag passade på att läsa lite historia kring vårt psykiatriområde, bättre sent än aldrig :)
 
Annars har jag bara suttit ute hos mamma och pappa och solat och läst idag. De har ju givetvis jobbat och vid 18 när jag åkte hem hade ingen fortfarande visat sig. En lugn och skön dag i stekande sol, älskar detta fina väder! Hann och läsa ut min bok idag med, det gick i ett rasande tempo, en dag! Det var andra delen i Gynnings fristående serie, (kan man säga så?), om Laura och Vanessa. Och det gick att räkna ut i slutet att en tredje del kommer.. nångång!
 
Smilla låg i skuggan mest hela tiden och sov. Innan vi åkte hem tog vi en promenad genom Ljungarum, länge sen jag strosade på gatorna och kollade in grannarna :)
 



The sun is shining

Vilken härlig helg vi har haft alltså! Solen har varit framme tillsammans med en klarblå himmel och jag har gått runt i shorts hela tiden! Har suttit mycket hos mamma och pappa och solat och läst men också hunnit med ett besök hos mormor och morfar, snabbfika hos brorsan och Petra, handlat, grillat och druckit vin med familjen, städat kylskåp och golv och ätit glass. Grymma dagar får jag lov och säga. Nu är det söndagkväll och imon måndag vilket innebär en ny vecka. Kommer bli riktigt bra tror jag men besök av vänner och vad det låter som, strålande väder! :)
 
 



Jumping in my cozy clothes

Igår åkte Mackan med pappa till Motala och brorsan för att jobba med huset där idag, och jag stannade hemma för egna planer. Igår kväll hade jag bara myskväll med Smilla! Åt lite paj, drack cola och kollade på film. Bäddade i soffan och hade det bara så bra, sen kunde jag inte somna.. Men det tar vi en annan gång! 

Filmen jag kollade på hette 127 timmar, och var verklighetsbaserad. Väldigt knepig och skum men den slutade iallafall "lyckligt" och det gjorde mig glad. För att muntra upp mig lite drog jag några SATC-avsnitt efter filmen ;) 






Solar och läser

Helt underbart väder här i Jönnet idag och jag sitter i trädgården hemma hos föräldrarna och solar och läser! Kan det liksom bli bättre? Jovisst, lite varmre och en uppsatt pool och jag hade varit nära himlen känna det som. Jag längtar tills sommarmånaderna är här och jag kan ligga ute på en filt i bikini, lyssna på poscasts och käka melon tills jag spyr..! ;-)






Fina människor

Idag fick jag ett meddelande på facebook från en gammal klasskamrat som gjorde mig så rörd. Hon skrev bland annat att jag är en riktig kämpe och att hon följer min resa med armen. Jag blev så himla glad när hon skrev till mig och trots att hon beskrev sina egna krämpor (som ju alltid gör en ledsen!) så var det skönt och höra att man är så påhejad!
 
Jag har alltid vetat om att mina problem med armen och allt vad det har dragit med sig, även påverkar folk runt omkring mig. Jag är den som är mittpunkten, den som går igenom det och känner smärtan, men familj, vänner och släkt bryr sig och känner också saker. Det kan inte vara lätt att se på, att känna hur orden tar slut och man inte vet vad man varken ska säga eller göra. Men jag tycker att mina närmsta verkligen är perfekta, alla vet om, ibland pratar vi om det och ibland inte. Det är ju verkligen ett erkorrhjul jag lever i, det snurrar utav bara helvete av ovisshet, besvikelse och onda krämpor men på något sätt tar vi oss alla igenom det tillsammans. Snart är det dags för min förhoppningsvis sista operation och kanske att det blir slutspurten på min långa, långa resa...
 
 



Tvätt i mängder

Så har även denna dagen passerat snart. Idag har jag fortsatt med tvätten och hängt, vikt och plockat in plagg efter plagg. Hur mycket tvätt två personer kan ha är frågan det men en hel del blir det! Solen har ju inte visat sig jättemycket idag så det har mest blivit fix inne annars. Städat badrumsskåpet och slängt en massa smink som jag aldrig använder, känns så himla skönt att ha gjort det äntligen! Imorgon vet jag inte riktigt hur vädret ska vara men om solen lyser med sin frånvaro får nog datorrummet sig en omgång tror jag...
 
 



Läkarbesök Ryhov 22/4-14

Carro hämtade upp mig 9.40 för att skjutsa och hänga med mig till läkaren (tack!). Hade återbesök på Ryhov och ortopeden och det gick bra. Började med att ta bort gipset, och känslan att bli fri är alltid lika skön! Att få tvätta sig om händerna, känna sig fräsch - oslagbart! Sen blev det en kort väntan innan vi fick komma in till läkaren, Per, som var väldigt duktig och trevlig. Han gav direkt ett väldigt gott intryck tycker jag.
 
Han undersökte mig och kunde precis som jag trodde, inte säga vad som är fel på min hand. Han pratade om lite olika saker det kunde vara och han gick igenom hela "frågeregistret" och konstaterade att om det är något som är fel och behöver rättas till ser de det under operationen. Men, problemet ligger, vad han tror, i mina nerver och senor.
 
Sjukskriven, nytt recept på fler citodon och sen bara göra det jag klarar av, inte pressa mig om det gör ont...
 
 
 
 
 



Sol i sinnet

Vilket fint väder vi har haft den här veckan. Idag har jag suttit på balkongen och lyssnat på musik och njutit av och i solen, så himla härligt!! Har även hängt tvätt där ute för första gången det här året och det är en speciell känsla och doft när man viker ihop de torra kläderna sen. Imon tror jag det skulle bli lite mer molnigt men jag hoppas ändå jag kan sitta ute på balkongen och läsa min bok, bästa känslan!
 
 
Ikväll var vi hos mamma och pappa och grillade lite. Messade mamma och undrade om de ville tända lite eld och det ville de ju, bjöds på rotfrukter i ugn, sås och grillat kött. Finfint!
 
 
 



Släktdag

Idag har vi haft en riktigt släkt/familjedag hemma hos mina föräldrar. Alla var samlade, syskonen, Ingela och mormor och morfar. Vi åt en rejäl påskbuffé till lunch och jag hade verkligen längtat till maten, vad gott det är! Sen lekte vi en del mellan varven, satt och tjattrade, var en snabbis och handlade och åt godis, innan det var dags att tända grillen och käka kött och bejjasås! Drack lite vin till maten och sen degade jag samman totalt. Antar att det var blandningen av citodon och alkohol men armen började strejka och då säger hela kroppen ifrån. Men det har varit en jättehärlig dag trots allt och det är så roligt att Ingela är här i några dagar!!
 


 
 
 



Påskafton 2014

På påskafton var vi på dagen hos mamma och pappa. Jag satt ute och läste min bok i solskenet, så himla mysigt och härligt. Bara sitta där, värmen mot huden och försvinna in i bokens värld. Läser en bok som heter Barnbruden som är Carro's och den är verkligen bra. Vill läsa fler sådana böcker, Carro - tipsa mig!! Mackan var ute och cyklade årets första repa och det tror jag kändes bra, men tur det är två månader till Vätternrundan ;-)
 
På kvällen åkte vi hem till svärföräldrarna och käkade tacos och tårta! Svärmor har fyllt år så en bukett tulpaner (älskar tulpaner!) hade vi med oss såklart och så hade vi en lugn och skön kväll där!
 


 
 



Skärtorsdag

Så är vi då inne på första påskdagen, eller vad man nu ska säga. Skärtorsdagen, som fått sitt namn av att Jesus tvättade fötterna på lärjungarna före påskmåltiden, som senare blivit nattvarden. Skär betyder ren... Ja, kortfattat kan man säga så och nu vet ni det!
 
Idag har jag försökt plocka undan lite här hemma, fixat med lite tvätt, städat och bäddat rent så gott jag kunnat. Mackan får fixa resten som armen gör att jag inte klara av. Allt går i ett fasligt långsamt tempo och det gör mig så frustrerad. Och värre kommer det bli, den tanken är så nedslående.
 
Ikväll har Mackan stekt hamburgare, tog en repa i frysen och där fanns både färs, bröd, ost och vipps så stod maten på bordet! Nu tittar jag på Twilight: Eclipse, tröttnar aldrig på denna filmserie, åhh! I morgon är det långfredagen och Mackan är ledig. Han ska ut och cykla och jag hoppas vädret är på min sida så jag kan sitta ute och läsa i min bok...
 





Man vänjer sig

Klockan är 02.38 och jag kan inte somna, det gör helt enkelt för ont. Om nån timme ska jag ta några till smärtstillande och sen hoppas jag att tåget till lala-land kommer...

Det här med smärta och människans förmåga att vänja sig är något jag ligger och tänker på nu. Denna sena timme. Jag har ont precis hela tiden, innan jag blev gipsad i fredags gick jag varje dag med en viss nivå av smärta, och såklart nu med. Och det är inte ont som i "aj-det-svider-lite-efter-ett-getingstick-smärta" utan nu pratar vi typ "jag-är-darttavlan-som-alla-pilar-konstant-kastas-mot-nonstop-smärtan". Det som på ett sätt är magiskt med kroppen är att den vänjer sig, vid allt förr eller senare. Och sen är det ju till viss del även tragiskt att man ska behöva ha det såhär jobbigt under så lång tid också. 

Inte för att låta stöddig,men hade du, relativt smärtfria människa, känt vad jag känner varje dag, bara i en vecka av ditt liv, tror jag att du hade blivit galen. Och nej det är ingen tävling, långt ifrån. Jag vill bara att ni ska förstå att bara för att jag ler och skrattar så är allt inte bra. Bara för att jag vänjer mig slutar det inte göra ont. Jag har bara accepterat att jag får leva såhär just nu, fått anpassa mig efter mängden ont i min arm. Och jag skulle kunna ligga under den där tröskeln varje dag och bara se svart, negativt på allt och deppa. Men ni hör ju själva, det fungerar inte. Därför kämpar jag varje dag med att komma upp utan att känna efter för mycket, utan att se vad jag inte kan göra och istället fokusera på allt jag faktiskt klarar av! Men smärta är svårt, och ibland extremt energikrävande. Att folk inte kan se smärtan heller gör ju det inte enklare precis och att bli misstrodd kan vara det tyngsta av allt. När man varje dag försöker och vill vara positiv, vågar man inte vara det för att då blir man inte tagen på allvar. 

Ja ni ser, komplext är det minsann men jag kan inte låta bli och fundera på hur långt vi klarar av att pressas av det onda? Jag får prövning efter prövning mot mig och på nätt sätt tar jag ju mig igenom dem alla. Kan det vara så att kroppen klarar hur mycket som helst? Eller är jag på riktigt gjord av stål? 






Roliga saker

Så händer det ibland spännande saker i vardagen som lyfter stämningen. Idag var en sådan dag, älsklingen tar ett kliv ut på nya äventyr och jag är så glad för honom! ♥
 
Dagen har varit bra. Har haft kompisbesök här på kaffe och vaniljbulle, sen kom Mackan hem och han hjälpte mig på med strumpbyxor och klänning sen åkte vi en liten sväng till uven och sedan handlade lite. Ikväll blev det tacos, var otroligt länge sedan, och sen har vi suttit och kollat på tv. Sveriges yngsta mästerkock, Grey's anatomy och nu Twilight: New moon. Riktig TV-kväll!
 
Handen värker, galet mycket. Men jag är glad att jag kommer ut lite när Mackan kommer hem i alla fall. Jag sover väldigt dåligt, mycket till och från och har vaknat oerhört tidigt varje morgon den här veckan. Det gör att jag sover på dagarna istället... Det tar på krafterna, det går åt mycket energi för att orka med att ha ont. Det kanske låter konstigt, men så är det. Det tar verkligen på mig att känna så mycket smärta... Snart dags för kvälltabletterna sen försöka sova så gott det går :/
 







Kvällen i Taberg

Det är snart dags för dränering hos brorsan och Petra så igår åkte jag och Mackan dit och käkade kvällsmat. Stora ämnet var såklart att diskutera och gå igenom dräneringen och under tiden de gjorde det satt jag i den sköna fåtöljen och slappade, busade lite med Smilla och snackade med vänner.
 
Petra hade knåpat ihop en jättegod kasslergratäng med tomat, basilika, ost och annat smarrigt och det var en himla god upplevelse ;-) Hon var inte hemma men om du läser detta så tack för maten, hehe...





 



Alva och Stina

Förra veckan var mamma och hämtade hem Alva och Stina och i torsdags innan jag åkte iväg kunde jag gosa med de små! Petra var också med och vi satt på golvet och ritade, spelade fia med knuff och var och fikade hos min mormor och morfar. Mormor fyllde 79 år om jag inte minns helt fel och de bjöd på vaniljhjärtan (l love!) och tårta. Tårta som jag för övrigt tyckte om, gillar ju inte grädde men i denna var det bara vanilkräm och hallon, vilken fantastisk kombination ;-)
 
Mysigt att få tid med barnen, de växer så det knakar. Alva som bara blir större och större och är så rolig med sina hundra frågor och uttal, och Stina som studsar och vill vara med! Stina somnade i min famn och det påminde mig om tiden då Alva var liten och jag var i Motala och var barnvakt rätt ofta. Hur hon efter allt skrik tillslut somnade och bara var så söt och go... Åh!
 



Så ska jag vara stark igen

Det känns nästan löjligt att skriva detta inlägg, som ett dåligt, jävligt dåligt, aprilskämt. Jag är gipsad igen, sitter med helvetisk värk och är trött så trött. I fredags när jag kom hem vid 20.oo skulle jag dra upp vår dörr till trapphuset och då knäppte något till i armen. Ja, den vänstra armen, min skitarm. Och jag släppte mina väskor, tog mig upp till lägenheten och sa till Mackan att något var fel och att vi måste dra till akuten. Smärtan var liksom obeskrivlig, och jag blev livrädd. Rädd för att något var sönder, rädd att operationen skulle bli inställd, rädd för det mesta.
 
På sjukhuset fick jag ganska snabbt morfin och sen röntgade de armen och kunde konstatera att inget såg fel ut. Vilket på ett sätt var väldigt skönt, men eftersom det gör så otroligt ont och inte blir bättre tror jag nog att något har blivit knasigt ändå. Eller så är det bara min dumma arm som är helt knäpp och är sånhär...
 
Ringde till US i måndags och idag ringde de upp och sa att Göran inte behöver träffa mig innan operationen den 12 maj, utan det är bara att härda ut tills dess. Ska på återbesök till Ryhov den 22 april och då får vi se hur det känns utan gipset, förmodligen kommer tårarna spruta och jag kommer be dem att sätta tillbaka det. Ja ni kära vänner, livet är fan inte rättvist.
 
Det känns som att livet på något sätt skrattar åt mig, och så fort jag ser en ljusning så är det någon som släcker det för mig. Jag vet inte hur jag kan förklara det på ett bättre sätt. Det känns som att det inte finns så mycket jag kan göra för att förhindra problem om jag inte ens kan dra lite i en dörr utan att något händer. Det känns bara så hopplöst, och jag blir så otroligt omotiverad till min vardag. Jag skulle få jobba, njuta av tiden innan operationen och så händer detta. Ja men vad fan har jag gjort för att förtjäna det?
 




 



Balkongsäsong igen - äntligen!

Något som verkligen gör mig glad när våren börjar titta fram är att balkongsäsongen drar igång! Jag älskar vår balkong, den är så mycket större än den vi hade på Brunnsgatan, och att solen ligger på hela dagen är ju inget minus! Älskar att plantera massa blommor och sen sitta där och läsa mina böcker bland all blomdoft! 
 
Här om dagen fick sig balkongen ett litet lyft när jag städade, dammsög och planterade penséer! Jag älskar verkligen dem blommorna, färgglada och lättskötta! Om några veckor ska jag så gräslök och någon mer ätbar sak tänkte jag. Så mysigt...
 











Strömsbergsskogen

I fredags var jag, Mackan, mamma, pappa och Smilla ute i Strömsbergsskogen och gick. Det var en mysig promenad uppför stigarna, och väl uppe på toppen fick vi njuta av den fina utsikten! Man är alldeles för sällan där nu för tiden, sen jag flyttade ifrån Ljungarum och egentligen sen Ally gick bort blir det inte mycket promenerande där. Men vackert är det och jag är ju uppvuxen med dem skogarna, byggt kojor, lekt alla möjliga lekar och druckit varm saft och tuggat på ballerinakex på Mullängen. Vi gick alltid där med dagis och skola och ja, det ligger varmt om hjärtat helt enkelt.
 
 








Håleberget

Så var det i lördags dags att få krama om syskonbarnen igen! Som jag har längtat efter de små liven när jag har varit borta så länge! Vi begav oss mot Håleberget och påbörjade vår vandring uppåt, för tro mig, uppåt gick det! Och på vissa ställen var det knepigt, jag var typ livrädd för att trilla och göra illa armen ännu mer men det gick fint! Väl uppe fixade brorsan och pappa en eld och jag gosade med Stina, letade guldskatt med Alva och njöt av fin utsikt! Det var en riktig mysstund med stora delar av familjen... När vi kom hem igen lektes det ute på studsmattan, inne bland gosedjuren och sen åt vi pulled pork och paj innan vi åkte hem mot Jönnet igen! En helt underbar lördag!














Resan hem

Om vi ska backa några dagar och prata om hemresan kanske? Visserligen är ju just den biten den mest tråkiga, men ändå, hem ska man ju alltid förr eller senare.
 
Vi var på stranden som vanligt, solade och badade, åt gott och unnade oss lite extra. Nu såhär i efterhand ångrar jag att jag inte kastade mig ner i havet mycket mer, för det saknar jag verkligen idag. Det fina vattnet, så varmt och mjukt. När klockan tickat på lite väl mycket åkte vi hem, badade i poolen, duschade och packade ner det sista. Jag och Mackan drog in till Petras och köpte lite godis som skulle hålla oss vakna i bilen till flygplatsen. Den sista moppeturen, kändes så otroligt vemodigt alltihop och egentligen ville jag bara få komma iväg och göra slut på lidandet!
 
På flygplatsen käkade vi lite mat, köpte några sista saker för att göra slut på pengarna och sen lyfte vi. Allt gick väldigt smidigt tycker jag, ingen lång väntan, men jag grät ju förstårs på flygplanet. Länge. Jag var så himla rädd den här gången och kunde liksom inte lugna ner mig. När vi väl var uppe i luften och hade fått maten somnade jag och vaknade när de tände upp för frukost, otroligt skönt! Väntan i Istanbul gick fort och sen var det bara den lilla turen på 3 h 30 min hem till Sverige. Och där stod pappa och väntade på oss, älskade pappa. Hjärtat skippade några slag när jag såg honom!





Så hörs vi igen

Det kanske är dags att blogga nu då,  eller vad säger ni? Jag har varit hemma i 1,5 vecka ungefär och ännu inte fått ihop något inlägg. Kanske för att jag verkligen inte vill erkänna för mig själv att jag är hemma i Sverige igen... Men det är dags, mycket har hänt sen jag kom hem och det är bara att inse, semestern är över och nya saker tar vid.
 
Idag är vädret verkligen urtråkigt. Det är grått, trist och regnar här utanför mina fönster. Jag och Smilla njöt inte av att gå ur i förmiddags direkt utan skyndade oss in till soffan och filten igen. Har precis fixat steken också så nu puttrar det på spisen och kommer så göra i 4-5 timmar. Längtar tills det är dags för middag ikväll... Haha.
 
Vi börjar där, nu kommer det fullt med uppdatering :-)