Nytt

Nu när jag bara har en arm att använda blir det otroligt enkla plagg som tas på den här kvinnan! Själv får jag bara på mig klänning och leggings typ, annars hjälper Mackan mig. Beställde hem lite bra sommarplagg för ett par veckor sedan. Shorts och linnen, klänning för enkelheten, t-shirt funkar bra med gipset och ballerina för jag kan inte knyta några converse själv eller dra upp dragkedja på gladiatorsandaler än på grund av höften. Jeansen var jag bara tvungen att ha till sensommaren/hösten, grymt fina! Blev även lite sommarpresenter till lilla Alva men det kan jag inte visa här, det kanske hennes föräldrar ser då ;)
 
Från h&m.



Dålig sömn

Sen jag bytte gips i onsdags och fick ett mycket tyngre och klumpigare så har jag sovit så himla dåligt! Jag kan inte ligga så som jag gjorde tidigare och det är bara så tröttsamt. Nu vänder och vrider jag mig men hamnar ändå alltid på rygg tillslut för annars gör höften ont och så bidrar det också till att jag inte somnar. Suck suck suck.
 
Annars blir det bättre med smärtan hela tiden och stunder och dagar med panik-ont blir färre, vilket känns skönt. Jag vågar mig ut mer och fastän jag fortfarande blir väldigt, väldigt trött på em/kvällarna av aktiviteter så är det skönt att det händer lite, känner mig som en fånge här hemma i mellan åt!
 



Goa gummor

Min torsdagskväll var kanonbra! När tjejerna kom käkade vi lite frallor och fikade och sen blev det många timmar i soffan med tjatter! De är både galna och goa och jag har såå roligt med dem, skrattar mer än vad jag, innan jag träffade dem, trodde var möjligt! Fick även sååå fina blommor och en somrig skål med jordgubbar, vad har jag gjort för att förtjäna så härliga vänner?
 



Vänner ikväll

Torsdag och klockan har blivit halv tre. Ikväll kommer A-K, Jossan och Linda hit på lite kvällsmat/fika, och massa tjatter såklart! Jag har i slowmotion gått runt och plockat undan lite här hemma och även slängt ihop en kladdkaka och tigerkaka, bara ner med ingredienserna i en bunke och vispa med elvisp. Smidigt, men ändå som att bestiga ett berg för mig i mitt tillstånd... Kommer bli en härlig kväll!
 
Gammal bild, eller ja, innan operationen iallafall!



Örter i fönstret

Köpte hem basilika och timjan för ett par veckor sedan och de står nu planterade i fina burkar i köksfönstret! Tycker det är så härligt med färska örter, det doftar så gott här hemma och blir väldigt gott i maten! Misstaget många gör är ju att de låter krukorna man köper dem i stå vid diskbänken, man måste plantera dem och ge dem ljus om de ska överleva och växa till sig! Skärpning ;) 
 



Eftermiddag med Jossan

Den här veckan är det många besök, vilket ju bara är roligt för då tänker jag mindre på smärta och min orörlighet :) I måndags var Carro här på förmiddagen och nu i eftermiddag har Jossan varit här och tjattrat! Imon kommer goa vänner från jobbet! Mina vänner skämmer bort mig med krya-på-mig-presenter också - godingar! Blommor, kort, ib laursen skål, tidningar, choklad, torrschampoo.. Gulle! Himla kul att träffa Jossan idag, det var ett tag sen nu!
 



Lemon rose ombre cake

Bakade tårta för ett tag sen och här är bilder på den! Receptet hittar ni här om ni vill testa! Yumyum! 
 



Återbesök på US

Imorse vid 8.30 var det dags för återbesök på US! Det gick väldigt bra, något obehagligt och underligt men ganska smärtfritt. Träffade G och U, båda mina läkare, och det var väl tur det för det var jäkla mäckigt att gipsa om. De började med att typ klippa bort gipset och sedan ta bort stygnen, ärret var för övrigt mycket större än vad jag trodde det skulle vara. Det spelar ju ingen roll, de bleknar ju lite med tiden och några ärr i jämförelse med smärtan jag levt med så länge är ju löjlig. 
 
Ja vad gjorde vi mer, de rensade sårskorpor och blod (fräscht), gipsade om armen 360 grader (!!!) så nu kan jag röra mig ännu mindre än innan och det är blytungt! Ska ha detta gipset till 25 juni sen hoppas jag på ett mindre gips, håller tummarna! De skar även ut ett hål där skruvarna/stiften sitter genom armen. Där ska vi hålla lite koll så det inte blir rött och infekterat och tvätta med sprit någon gång i veckan. Fingrarna fick lite mer plats nu också så jag ska försöka träna de så mycket jag klarar av, nu går de inte böja särskilt mycket och det gör megaont. 
 
Överlag gick det bra och vi skrattade en hel del, ja, mellan de jobbiga stunderna då ;) Ett steg närmre full recovery! När armen var blottad och jag höll den i luften kndes det som att jag tittade på någon annans arm. Jag kände ingenting, den föll inte ihop och handleden böjde sig inte. Känslan går inte beskriva, det är bara så underligt att den är helt stel... När vänjer man sig?
 
 
 



Mer blomster

Ännu fler bilder från några av balkongens blommor! Dessa bilder tog jag för ett tag sedan så blommorna och salladen/gräslöken/dillen har vuxit till sig ordentligt. Jag har dessutom planterat ännu fler blommor nu.. Kan liksom inte få nog av växter och fina blomster den här årstiden! Love love love it!
 

 



Dagarna hemma efter operationen

Tidsinställt inlägg. 
 
Väl hemma från Linköping valde jag och Mackan att bo hemma hos mamma och pappa. På grund av höften (där de tog benmärg) så fanns det inte en chans i världen att jag skulle kunna ta mig upp 3 trappor till oss. Bara att ta sig över en tröskel gjorde ont, var jobbigt och en utmaning! Skulle jag sätta mig ner, ställa mig upp, lägga mig ner, gå över trösklar, röra mig över huvudtaget så gjorde det såå ont och de runt omkring mig har fått dra mig hit och dit. Nu är det bättre, jag kan resa mig själv och sånt men jag haltar fortfarande, kämpar med trapporna och är väääldigt öm och svullen. Inte så konstigt med tanke på vad dem har gjort, men det har verkligt gjort dessa dagar mycket mer komplicerade. Om det ändå "bara" hade varit armen liksom.
 
Armen gick det okej med fram till i söndags då vi fick åka upp till Linköping för en koll och mer morfin. Tacka gud för morfinet, utan det hade jag aldrig klarat mig igenom detta. Då var det gräsligt vad ont det gjorde, panik i hela kroppen. Men de lossade på gipset och gav mig mer medicin och då blev det bättre! Så ont det gör, asså smärtan går inte beskriva när det blir som jobbigast. Man ser svart typ, inget slut på det. Jag tror inte jag kommer klaga mer när/om jag nångång kommer föda barn, det kan omöjligtvis göra mer ont. Det går bara inte! 
 
Kort och gått har det varit ett mindre helvete och mycket mycket jobbigare än jag trodde innan. Jag hoppas att det slutar göra såhär ont snart. Visst är det bättre nu än för en vecka sedan, och för varje dag som går vet jag att jag kommer närmre ett smärtfritt liv. Tänk vad underbart!!! 
 
Det blir ett ärr på magen, men det kan jag leva med. Har ju redan tusen på armen...



Operationsdagen 15 maj 2013

Nu har det gått 9 dagar sedan jag opererades och det är egentligen först idag som jag orkar sitta vid datorn. Tvingades fixa ett jobb lite akut i onsdags och det var inte lätt, blev alldeles illamående och skakig, men idag går det bättre.
 
Pappa var den som var med mig uppe i Linköping och vi åkte härifrån vi 7.30 och var uppe på US i god tid. Vi fick sitta i ett väntrum en ganska lång stund och där var det nervigt minsann. Två tjejer, en sjuksköterska och en student kom och hämtade oss och vi hade ett inskrivningssamtal och sen blev jag visad till mitt rum och min säng, fönsterplats minsann ;) De tog lite prover, blodtryck osv och skulle sen sätta en nål i min hand, något jag fruktat länge eftersom jag är så himla sprut/nålrädd. Det tog lång stund och flera sköterskor innan det kom en narkossjuksköterska som klarade av att sätta nålen. Eftersom jag blir så rädd och spänner mig syns inga blodkärl på mig, men den här kvinnan var jätteduktig och med pappa bara några centimeter ifrån mig gick det bra! Pust, första persen var över!
 
När klockan började närma sig 12 bytte jag om till den fina sjukhusklänningen med tillhörande pippi-strumpor. Sjuksköterskan kom in och sa att jag skulle ner på operation vid 12.30, hjälp sa jag till pappa. Strax efter det kom mina läkare G och U och vi pratade en del, han ritade lite på handen och höften där de skulle ta benmärg. Här började jag bygga upp panik i kroppen, allt de sa lät så ofantligt stort och komplicerat och jag fick minst sagt kalla fötter. Inte så att jag ångrade mig, vi pratade igenom mina alternativ igen, (gå runt och ha ont och bära skydd resten av livet eller steloperera den), men jag har undvikit tankarna om operationen så länge så plötsligt kändes det som att allt flög på mig. 
 
När sjuksköterskorna kom och skulle köra ner mig till operationssalen började jag gråta och kramade om pappa, länge. Sen slutade jag aldrig att gråta utan det bara eskalerade hela tiden. Jag kom ner till ett stort rum med massa sjukhussängar och det kom person efter person och ställde frågor till mig och bad mig gapa, sitta upp, böja huvudet bakåt osv och det blev för mycket. Alla var väldigt gulliga och snälla och pratade med mig och försökte få mig lugn, men det hjälpte inte särskilt mycket. Efter en stund där rullade de in mig i operationssalen och det var verkligen som att stiga in i Grey's anatomys värld. Människor, apparater, ljud, en rund enorm lampa i taket osv. De flyttade över mig till "operationssängen" med värmekuddar, filtar och de kopplade på en massa saker. Tårarna bara forsade och jag hulkade och kunde inte sluta skaka. Jag var så rädd, orolig och nervös. Skulle jag vakna? Kommer operationen gå bra? Hur kommer jag anpassa mig till en stel arm? Hur ont kommer det egentligen att göra? Allt man möjligtvis kunde oroa sig över, oroade jag mig för! 
Jag fick ligga där länge innan de tillslut började söva mig och jag minns att jag sa att jag snälla ville vakna igen (alltså jag ville inte dö!) och att jag hulkade och grät när jag väl somnade...
 
Sen minns jag att de väckte mig på uppavket och då gjorde det rejält ont, jag låg helt snett och typ utanför sängen så de drog liksom upp mig. Då satte drogerna till och jag jublade ut: "Wiiiiiiiie". Sen somnade jag igen och sen vaknade jag, somnade, vaknade, somnade. När klockan väl var 18 bestämde jag mig för att inte somna om, jag ville upp till rummet där jag visste att pappa satt och väntade. Det gjorde inte särskilt ont längre men jag grät ändå, varför vet jag faktiskt inte. Där var det en underbar sjuksköterska som pratade med mig och kom på en 3-stegsplan till mig. 1. få komma upp till pappa, 2. få åka hem och 3. bli smärtfri. Det kommer jag ihåg och nu är det bara 3an kvar..
 
Vid 19.30-tiden fick jag äntligen åka upp till avdelningen och möta pappa igen. Bästa synen!!! Efter en stund pillade jag i mig en macka och ett glas nyponsoppa. Klockan började bli mycket så pappa åkte till Motala där han skulle sova hos brorsan över natten. Jag orkade skicka ett sms på kvällen och ringa Mackan sen räckte det. Jag var så trött och sliten. Sent på kvällen kom nattpersonalen och pratade med mig, tog blodtryck osv och gav mig morfin, sen sov jag bra den natten tills läkarna väckte mig 7.30. G och U var nöjda med operationen och berättade vad de hade gjort, pratade om återbesök och så fick jag se bilder på hur det såg ut i armen, en trasdocka! 
 
När sköterskan hade tagit bort min kateter, hjälpt mig upp ur sängen och på med kläder fick jag börja gå lite och äta frukost. Det var väldigt svårt att gå och röra sig eftersom de varit inne och rotat efter benmärg i höften. Gick fram som en gammal gumma och ojade mig.. Sen kom pappa, vi fick prata med sköterskorna, fick medicin och sprutor jag skulle ta i en vecka hemma. Sen vid 13-tiden åkte vi hem.. Åh vad skönt. Hemmaplan...
 
Detta inlägget har tagit hela förmiddagen att skriva.. Puh, är helt slut! 
 
 



Snabb update

Sitter i soffan och kollar på tv. Sen operationen är det det enda jag gör. Har armen i högläge, tar mina mediciner och står ut med smärta. Det har varit jobbigare än vad jag trodde men det går iallafall åt rätt håll. Uppdatering om allt kommer!




Operationen är imorgon

Så var då kvällen innan operationen här. Dagen jag har väntat på sedan i januari står nu bara några timmar ifrån mig och det är blandade känslor här hemma nu. Självklart vill jag göra detta, jag vill bli frisk och slippa ha konstant ont. Men nånstans i mig finns också en stark känsla av osäkerhet, rädsla och nevositet. Gör jag rätt i att göra detta? Kommer det gå bra? 
 
Ikväll blev allt så himla verkligt när jag skulle göra alla förberedelser, dvs packa, ta bort nagellack, klippa ner naglarna inpå fingertopparna, duscha två gånger i sprit, bädda rent i sängen... Imorgon är det faktiskt dags, imorgon ska jag opereras. Fullt ut kommer jag nog inte förstå det förrens jag ligger där på värmekuddarna och väntar på att bli nedsövd. Jag är så ofantligt glad över att pappa ska hänga med mig, själv hade jag inte klarat av detta, det är en sak jag är vansinnigt säker på! 
 
Lite gråtkalas har det även blivit här ikväll. Bröt ihop fullständigt och borrade in mig i Mackan famn. Det blev liksom svart för ögonen och under en millisekund bestämde jag mig för att inte göra operationen. Ja, just den tanken gick över ganska snabbt, jag är mycket väl medveten om att jag måste göra detta. Men när jag inte har kontroll över situationen, det inte finns några garantier för att det kommer bli bra och jag inte vet vad som väntar mig blir det extremt jobbigt. Att jag har sjukhusskräck, nålskräck (och massa andra "skräckar"), gör inte saken bättre. Bara tanken på lukten, färgerna, alla pip, vita sjukhusrockar, sterila miljöer och sjuka människor gör att hjärtat slår dubbelt så fort. Jag är livrädd, men vad hjälper det. Jag bara måste göra detta, och jag ska verkligen försöka att tänka positivt och inte drabbas av panik. För det vet jag iallafall att det inte blir bättre av.
 
Suck suck suck. Om det bara kunde vara över NU. Återkommer när jag orkar...



Tårtbak igen

Igår var Josefina här en sväng och hängde med mig! Hon var gullig och hade med sig tidningen Hembakat och en chokladkaka till mig som hon tyckte jag kunde ha nu efter operationen, fantastiskt bra! Fick ett spontaninfall och började också baka, blev bottnar till en regnbågstårta som jag sen gjorde klart idag! White velvet cake med lemoncurd och citrongrädde, täckt med en mumsig frosting! Älskar den här kombinationen och har svårt för att slita mig från citrontårtor...
 
Andra bilder kommer så småningom...



Workwork

Vaknade givetvis innan 8 imorse. Trodde jag skulle sova länge eftersom jag har så svårt för att somna på kvällarna. Men icke! Gick upp och satte mig vid datorn och nu såhär efter nästan 4½ timmar är jag klar med första utkastet på festhäftet jag gör till ett bröllop i sommar. Skönt!
 
Smygtitt!



Ett kul projekt!

Igår var brorsan och hans kompis här en sväng. De ska vara värdar på deras vänners bröllop i sommar och jag ska designa och göra festhäftet de ska ha till bröllopsfesten! Vi satt och gick igenom lite texter, idéer, design osv. Ska göra detta i indesign, ett program jag aldrig jobbat med tidigare men det ska bli kul! Lite nervöst är det såklart, dels för att jag har viss tidspress på mig och sen att det är något som faktiskt ska användas, inget privat till skolan som det brukar vara.. 
 
Men, det ska nog gå fint! Har suttit och testat lite olika saker nu och på måndag, när jag har fått typsnitt och en skiss så ska jag sätta igång och förhoppningsvis ha det mesta klart innan jag opereras på onsdag. Efter den vet man ju inte riktigt när man är så pigg att man orkar sitta vid datorn igen. Ska också försöka få Graphic Profile's hemsida klar, mycket nu. Det vore bäst om det är dåligt väder nästa vecka så man inte lockas ut i solen...
 
 
 



Kök & 5 dl

Här är två saker jag köpte när jag och vännerna var i Göteborg! Den där köksgrejen har jag tittat på många gånger men struntat i och köpa för jag vet att Mackan inte vill ha massa saker framme. Nu struntade jag i det och köpte den och han har inte sagt annat än "fin", så det var ju ett bra köp ;-) Det andra är ett 5 dl-mått i vit emalj. Jag fullkomligt älskar det och har använt den massor redan! Tycker den är så fin och grym med tydliga markeringar!
 



1 vecka kvar

Ja det känns omöjligt att INTE fundera över vad jag gör om en vecka nu. Kanske sover jag, kanske är jag vaken, kanske är pappa kvar eller så har han åkt till sitt hotell för natten, dvs hos Johan, kanske pillar jag i mig någon mat, kanske gråter. Hoppas jag lever, då är jag nöjd.. ;-) 
 
Idag har det varit en väldigt grå och trist dag! Jag har gått runt och plockat lite här hemma med tvätt och småsaker, läst en del och kollat lite på tv. Snart (hoppas jag) kommer Mackan hem och då ska vi iväg och handla lite. Kul att nånting händer iallafall, hehe. 
 



Om en vecka

Jag ska snart gå och lägga mig och krypa ner hos Mackan. Det blir att läsa lite innan jag stänger mina blå och sen hoppas jag att jag kan somna och sen sova ordentligt inatt. Det blev inte många timmar den som var, märker på mig själv att operationen närmar sig för jag har ingen ro alls i kroppen.
 
Om en vecka har jag förmodligen duschat och tvättat mig med de där konstiga tvättsvamparna, ätit nånting gott och försökt slappna av tillsammans med Mackan. Jag förstår inte hur jag ska klara av detta, det känns som att bestiga världens högsta berg. Så mycket ångest inför narkosen, inför ingreppet och rädslan och oron att det inte kommer fungera. 
 
Om en vecka alltså.. Då kommer jag förmodligen inte sova nånting alls.. Men det ska jag försöka med nu iallafall.. 
 
"You never know how strong you are until being strong is the only choice you have..."



Saknaden

Det här inlägget är lösenordsskyddat.



Stekande hett

Det är inte nådigt vad varmt det är här på balkongen asså! Jag njuter av varje sekund just nu för nästa vecka när gipset kommer på lär jag väl bara vilja hålla till i skuggan misstänker jag. Stor suck!

Har precis klämt i mig en halv melon och ska fortsätta läsa om femti nu tänkte jag! Kommer sitta här hela dagen, trist att inte ha sällskap dock!




5 kronor styck

Kanske det är dags att visa lite grejer jag köpte på loppisrundan förra söndagen och sedan Göteborgsturen dagen efter!Dessa assietter köpte jag på en stor loppis i Moheda för 5 kronor styck. Jag älskar dem och kan inte för mitt liv förstå varför jag bara köpte 6 stycken när det fanns 12.. Dumma dumma Annie ;) 
 
Kommer definitivt åka till den loppisen igen i sommar, kunde köpt en hel massa grejer där men det var så mycket folk så man blev liksom trött ganska fort ;-) Fråga mina kära kompisar som satt utanför och väntade på mig! Hehe...
 



Mitt i natten

Kan inte sova inatt. Ligger i sängen och vrider och vänder på mig, känner mig orolig och tänker på operationen som närmar sig fortare än vad jag vill. Det är konstigt det där, jag har väntat på den i flera månader men ändå känner jag mig inte redo. Kanske jag aldrig blir det heller, hur kan man förbereda sig inför något man inte har en aning om hur det kommer bli? Tänk om det inte blir bra? Tänk om det tillkommer komplikationer? Jag tror inte jag skulle orka med ett bakslag till.. Försöker tänka positivt, men visst är det lättare att de osäkra tankarna kommer fram mer. Det är ju dem man är nervös över.. Puh. Nu måste jag kunna somna..
 
 



30 år!

Så var det alltså dags för min äldsta bror Johan att fylla 30 i helgen! I lördags var det kalas och vi packade in oss i bilarna och åkte från Jönnet mot Motala och såg fram emot en härlig dag, vilket det ju såklart också blev! God mat som bestod av grillad kyckling, potatisallad, sås, massa fika och tårta! Vi gick en tipspromenad med frågor om Johan där jag kom topp 4 faktiskt, och sen var det även femkamp där mitt lag snuddade på mållinjen, grämer mig än.. haha ;-) 
 
Känns väldigt konstigt att brorsan redan är 30! Undrar vart tiden har tagit vägen från det att han flyttade hemifrån till Motala och jag flyttade in i hans rum innan han knappt hunnit stänga dörren ;) Ja, en rolig och härlig dag blev det! ♥
 

 



Ta inte slut

Sitter fortfarande på balkongen och njuter! Solens strålar har svalnat av lite men det är fortfarande bikinivarmt - så himla härligt!! Jag ska snart sätta på lite spisen och fixa en gryta som ska koka i ett par timmar, längtr redan till kvällsmaten ;) Mackan jobbar över idag och kommer troligtvis inte än på ett tag så jag fortsätter chilla här, lyssnar på musik och läser om vartannat! Vill inte tt dagen ska ta slut, hoppas det blir lika fint väder imon!




Med Ana och Grey

Idag är det stekande hett och jag hänger på balkongen med Ana och Grey! Tillsammans med dem och vattenflaskan, mobilen och musik har jag det ganska bra får jag säga. Fortfarande förkyld och tung som sjutton i huvudet men jag passar på och njuter av solen ändå! Måste dock köpa solkräm sen, nu sitter jag och täcker bröstet och axlarna med en filt, varmt kan jag meddela er! Men bränna sig vill man ju inte..




Dags att skynda mig

Nu ringde precis pappa och sa att han skulle hämta mig! Ska hem till mamma och pappa och käka lunch idag när Mackan ändå är i skogen och tränar paintball. Matte och Petra ska vara där också så då blir det ju lite extra trevligt :) Igår var alltså kalas för brorsan och på kvällen var jag hos Carro och mös med henne och Cullens! Ska om jag orkar ikväll redigera lite bilder och publicera här, fint var det iallafall!
 
Nej, dags att knyta på sig conversen och dra ner till vägen och invänta taxin! 
 



Förkyld

Och förkylningen håller i sig. Så himla trist!! Har suttit lite på balkongen idag men det är bannemej inte skönt när man knappt kan andas och bara känner sig tung i huvudet! Allra helst vill jag sova och pigga på mig men det är ju så himla tråkigt att spendera dagen så! Idag hängde jag dessutom ut tvätten för första gången iår, det är ett riktigt sommartecken det tycker jag. Och när man talar om det, nu är maskinen är färdig, dags att hänga ut tvätten och sätta på nästa.. Here we go again..
 
Bild från i måndags då jag absolut inte var förkyld utan hade en härlig dag i Göteborg med vänner..



Planteringsbänken är klar!

Här är då bilder på den planteringsbänk jag och Mackan snickrade ihop förra helgen! Jag är helt sjukt nöjd, älskar den verkligen!! Nu är blommor planterade tillsammans med sallad, gräslök och dill. Ska se om jag inte ska plantera några andra kryddor också, kanske rosmarin?
 
 



Förkyld...Igen

Jag blir så trött!! Det var inte många veckor sedan jag var sjuk med förkyldning, öron, hals, huvudet - allt! Och nu har jag åkt på det igen. Halsen gör ont, näsan rinner, ögon och öron kliar. Vill inte vara sjuk, får inte vara sjuk nu eftersom operationen är om mindre än 14 dagar. Får kurera mig så gott jag kan men det är jobbigt när man inte kan sova på nätterna, antingen rinner näsan eller så gör halsen på tok för ont. Vill bli frisk NU!
 
Bilden ljuger. Såhär glad och pigg är jag inte just nu...



Högerextremismen på nära håll

Den här dagen har varit väldigt underlig för mig då jag har bevittnat något jag aldrig sett tidigare, och som jag aldrig någonsin vill se igen. Jag och Mackan skulle åka och köpa blommor till balkongen och tog vägen igenom stan, som vilken dag som helst. Här blev vi då påminda om att det var 1 maj och att SvP skulle marschera genom Jönköping. Vi blev nyfikna på vad som skulle hända och när folk hade börjat samlas vid västra torget parkerade vi och gick dit. Det hände absolut ingenting utan partiet i fråga stod bara där och fixade med flaggor och banderoller så efter en stund gick vi därifrån och vidare för att köpa blommor.
 
Jag har bara hört talas om SvP en gång och det genom ett flygblad som landade i vårt brevinkast för några veckor sedan. Där framgick det inte alls att de var ett högerextremistiskt parti, de försökte lura mig. Så när vi ändå stod där i solen surfade jag in på hemsidan och möttes direkt av en länk vidare till deras punktprogram, deras grundläggande mål med deras politik. Sverige ska fortsätta vara svenskt, sverige ska styras av svenskar, invandringen ska stoppas osv. Min mage vred sig direkt och från att ha stått där och bara undrat vad som skulle hända, så stod jag nu där och tittade på personerna. Varenda en. Hur de rörde sig, hur de skrattade, vad de höll, hur de såg ut, vad de hade på sig. Hur kunde de hamna där? Så fruktansvärt.
 
Jag har aldrig tidigare tittat på en demostration av något slag så när vi hade köpt våra blommor och varit hemma med dem åkte vi ner till stan igen, parkerade bilen och började gå mot folksamlingen. Poliser, polisbussar/bilar, ridande poliser var precis överallt och vi stod vid krysset vid arbetsförmedlingen när de kom gående. Flaggorna vajade i vinden, de skrek ut sina ramsor och stämningen kändes direkt väldigt obehaglig. Jag visste inte att det var så det gick till. Jag trodde de skulle gå genom stan och sen var det över. Men icke. Det går inte riktigt beskriva i ord men det var så otroligt mycket hat i luften, i deras ansiktuttryck, ramsor, marscherande. Poliser med och utan hundar står mellan demonstranterna och "åskådarna" som en mur. Plötsligt ser jag bara flaskor flyga i luften ut mot SvP och direkt rusar demonstranter och motdemonstranter mot varandra. Polisen skriker och motar alla bakåt, folk försöker backa men det står stilla och det skriks. Jag står bakom Mackan livrädd, och ser en bengalisk eld komma mot oss. Det smäller från olika håll av knallskott. Ganska fort lugnar det ner sig och polisen får kontroll över läget igen. Jag var helt skakad, rädd och chockad över vad som precis hade hänt. Jag måste ha haft en väldigt naiv föreställning av en sån här demonstration för jag trodde inte det gick till så. 
 
På avstånd följde vi tåget vidare och flera gånger smäller det, polisen får ta till sina hundar mot motdemonstranter som skriker att vi inte vill ha nazister på våra gator. Flera gånger ropar polisen att alla måste backa, men givetvis gör inte alla det. Det vill säga, inte  SvP och inte motdemonstranterna. 
 
När partiet är tillbaka på västra torget står vi kvar på klostergatan, vilket många andra också gör. Vissa ropar ramsor, men generellt är det väldigt lugnt och tyst. Ingen gör något utan bara väntar. Mackan säger till mig att han som står bakom honom har en tom glasflaska i fickan och luva runt halsen. Några sekunder senare började jag observera omgivningen och inser att det nästan bara stå killar i 22-30 års åldern, svartklädda och med halsdukar på mig, runt om oss. Jag säger till Mackan att vi ska gå för det börjar kännas olustigt, han håller med. Precis efter säger Mackan att de börjar gadda ihop sig nu och när jag vänder mig om ser jag att alla killar nu står i en stor grupp, precis som att de planerar nånting. Innan man ens hinner blinka är ridande poliser där och gastar och gruppen löses upp och springer därifrån. Vi går till bilen och åker därifrån. 
 
Jag kände och känner mig fortfarande tom. Man kunde skära i hatet som fanns i luften på stan idag. Det känns så fruktansvärt att människor tänker såhär, att de är med i partier likt detta och att de står för så ofattbara saker. Hur har de hamnat där? Hur kan man tänka och känna så? Hur kan man ha en så skev bild på mänskligheten? Jag blir frustrerad, arg, ledsen, besviken, rädd. Allt på samma gång. Det finns inte mycket jag kan göra mer än att rösta rätt och hoppas innerligt att högerextrema partier försvinner, bryts ner och faller bort. Jag tror på människan, på allas lika värde, på allmän välfärd och att vi inte ska skilja människor åt på det här viset.
 
På Jnytt ser man att det varit en del tumult i eftermiddag, många filmer och liknande där personer grips, motdemonstranter gör utfall och polisen kämpar på med sitt jobb. Tur att det bara är 1 maj en gång om året. Suck. 
 
Det blev ett långt inlägg detta och på ett sätt är de inte ens värda publiciteten, men och andra sidan ska de inte komma och gå på gatorna, lägga flyers i mitt brevinkast och sprida sin hemska politik utan att jag får möjligheten att säga mitt.



Handskar till plantering

Nu står min underbara planteringbänk klar på balkongen men bilder på den kommer imorgon! Dessa handskar på bilden nedan köpte jag i veckan på Curenstams blommor, älskar dem! De är bruna med rosa/lila blommor på och så har de en typ gummibeläggning i handflatan så man blir inte blöt av att riva med händerna i jord och vatten och sen får man ett jäkla bra grepp! Blir dina för 49 ynka riksdaler!