Helgens planer

 
 
Ett kort videoinlägg till er där ute i cybervärlden! TACK för all feedback på dessa videos, så roligt!! Säg till om ni vill veta, höra eller se något speciellt! PUSS!



Baka liten kaka

Imorse kom Carro och hämta upp mig så åkte vi och handlade och sen hem till henne och bakade! Imon ska de ha kalas för Gustaf så då gjorde vi cupcakes och havreflarn! Mycket fina får jag säga :) Till lunch åt vi amerikanska pannkakor och bär, mums! Inte varje dag det sker direkt så jag njöt, och blev proppmätt!! 
 
 



Orange is the new black

Har ni hört talas om serien? Orange is the new black? Den har varit ganska hypad på bloggar och andra sociala medier och när jag upptäckte att netflix, där serien finns att titta på, hade en månad gratis så tänkte jag passa på! Så igår tittade jag på några avsnitt och nu passar jag på att titta vidare. Jag har ju trots allt gjort min del idag så jag tycker allt jag är värd det! Tvättmaskinen går för fulla muggar också så lite får jag gjort ändå!
 
Iallafall, serien handlar om Piper Chapman som i sina yngre år hängde runt med en knarklangare. Chapman reste med en väska pengar och när det hettade till lämnade hon sin flickvän och oredan och påbörjade ett nytt liv... Nu lever hon med en man istället, är förlovad MEN ska alltså in i ett kvinnofängelse för att avtjäna sitt straff. Någon har tjallat på henne...
 
Serien är väldigt rolig tycker jag, med viss allvar med givetvis men ja, jag gillar den! Check it out!
 
 
 



Work hard, play hard

Nu sitter jag här framför datorn och är helt slut. Blev nästan 1,5 h på gymmet idag och det kändes skönt, grymt skönt! Jag känner att jag lever iallafall och det vill man ju ;) Ökade på med 5 minuter på crossen idag och sen körde jag alla maskiner 15x2, precis som det är sagt. Alexander kom och gick lite, och hjälpte mig när jag behövde det, verkligen sjukt värt att ha honom där hela tiden!
 
 



iPhone 5

YES äntligen har jag en hel mobil! Ingen spricka i skärmen, låsknappen funkar och ljudet är inte knastrigt! Efter Mackans jobb åkte vi ner till stan och inne på 3 fick jag hjälp av kanske världens trevligaste butikschef! Han var verkligen trevlig, förklarade, gav olika alternativ och tillskillnad från alla andra gånger ville han faktiskt att det skulle bli bra! Tummen upp för det! OCH ÄNNU BÄTTRE, tummen upp för säkerhetskopiering så jag slapp börja om från början med allt. Mina kontakter, anteckningar, appar - ALLT, fann i mobilen när jag kopplade in iTunes!
 
Jag gillar den, tog en vit den här gången och det känns konstigt att den är så smal, tunn liksom. Skärmen är gigantisk but l love it!
 
 
 
 



Svettigt värre

Kände mig, efter att ha suttit i telefonkö till Folksam i 40 minuter imorse, redo för en pw i sommarvädret idag. Och en riktig pw blev det, traskade på en jäkla fart och när jag kom hem efter 1 timme var jag helt slut, svetten rann, jag ville kräkas och mina ben värkte. Skönt som bara den såhär efteråt! Har legat och slappat i soffan efter det och nu tänkte jag göra en liten update här innan jag förmodligen ska iväg och byta mobil i eftermiddag. Hoppas hoppas!!
 
 



Sommarens bästa | 1 - Bada i Stava

Ja ni får säga vad ni vill men JO, sommaren är på väg mot sitt slut och för mig är sommaren slut sista augusti. September känns som en sensommarmånad men det är definitivt höstkänsla på mig då! Hade tänkt göra en liten "sommaren bästa"-serie framöver och det är absolut ingen speciell ordning på det jag tar upp, helt enkelt vad andan faller in!
 
Det FANTASTISKA badstället vi upptäckte är svårslaget faktiskt. Vi var där två heldagar och njöt av blå himmel, stekande sol, klart vatten och gott fika vi hade med oss. Kan bara inte finna något negativt med denna fantastiska version av en svensk paradisstrand!
 
 
 



Faster igen!

Imorse vaknade jag av ett mycket roligt och härligt samtal från Alva, min brorsdotter! Hon sa: "Hej, jag har blivit storasyster!!" Och lyckan var total såklart!! Sent igårkväll föddes en liten tjej och vi ALLA är otroligt glada och spända på att få träffa lilla pyret! Och att få träffa den stolta storasystern såklart!! Älskar er till månen och tillbaka! ♥
 
 



Smarrigt smarrigt

Eftermiddagen slash kvällen hos Linda var mysig och härlig! Det bjöds på mackor, frukt och kaffe och vi satt ute på deras enorma altan och hade det väldigt bra! Linda och Josefina är två goa, goa tjejer jag träffat genom jobbet, och det är en skön känsla när man känner att jobbet inte binder oss samman längre utan att vi helt enkelt har blivit så goda vänner och träffas privat! Mycket att prata om som vanligt och det är skönt med lite girltime!
 
 



TFF

Klockan är snart 14 och det känns som att dagen har flugit fram i rasande fart redan! Om två timmar ska jag åka till Linda och hänga med henne och Josefina (Träffa Fina Flickor)! Länge sen vi alla tre träffades nu så det ska bli roligt! Innan det ska jag fixa mig något till lunch och göra alla dessa tråkiga hemma-saker. Det vill säga, bädda sängen, fixa diskbänken och tvätta! Bra att jag har en härlig belöning om ett par timmar! Ikväll ska jag försöka komma ut på en kvällspromenad tänkte jag, kan bli mysigt!
 
 



Haul haul haul

En låååång video presenteras nu här på lilla bloggen! Titta så länge du orkar ;) Min första haul, och vad är då en haul? Ja, titta så får du se!
  



Tränat

Så vart det måndag och nervositeten är som bortblåst, kanske inte så konstigt eftersom jag är hemma nu efter träningen ;) När jag kom dit fick jag skriva in mig och har nu ett gratis gymkort fram till 6 januari 2014, så sjukt värt!! Vi började med lite crosstrainer (typ) och cykling innan vi gick på maskinerna. Där körde vi mage, ben, in- och utsida lår, rygg, axlar, vader, fram- och baksida lår och rumpa. Kändes skitbra verkligen så jag ser redan fram emot passet på torsdag! Kommer köra gånger i veckan med Alexander och sen ska jag kolla med honom om jag får köra själv också med det här kortet som han har fixat till mig. Får jag det kommer jag gå 3 gånger i veckan! Nu är det en bra rygg och trimmad axel som är målet men givetvis också beach Thailand 2014 ;) 
 
 



Söndagssnack i video!

 



Min helg

Så var helgen över igen och en spännande vecka väntar mig! I fredags var jag som sagt väldigt spontant hos Carro hela kvällen. Vi satt och pratade och pratade och kort och gott kan man väl säga att jag längtar efter framtiden med henne vid min sida, det kan inte bli annat än bra! 
 
Igår, lördag, spelade Mackan paintball-SM ute i Skillingaryd, hemmaplan! Jag åkte ut och hejade på dem såklart och för Static 101 gick det bra, en 4:e plats. För Mackans lag, Static 2, gick det väl inte lika bra men det är alltid lika roligt och kolla på. Paintball är en märklig sport, rolig och spännande! Det blev en heldag där ute och till kvällen var vi båda rätt möra och somnade tidigare än vanligt..!
 
Idag har vi varit i take mountain och kollat in köksrenoveringen som går fantastiskt bra! Nu är de egengjoda, skitsnygga betongbänkskivorna inne, läckert! Vi åt även mat där och sen åkte jag och Mackan och handlade. 1000 spänn fattigare, rena rånet! Men mat behöver vi ju ha... tyvärr! Har tittat på massa film i helgen med kan tilläggas. 3 wallanderfilmer och en rolig film med Dwayne, Pain & gain. Kolla in vetja!
 
 



Hudvårdsrutin

Vi slänger in en video på mina hudvårdsprodukter och min rutin kring detta :) Har ju fått fantastisk respons på detta så givetvis gör jag er nöjda med min vackra nuna och härliga stämma igen! Haha...
 



Drar till bästis!

Lite sådär spontant har det nu bestämts att jag ska till Carro ikväll på häng! Det är alltid lika härligt så det blir toppen! Nu sitter jag och väntar på att hon ska hämta upp mig efter jobbet och sen köper vi nått käk och har en lugn fredagskväll! Jag och Mackan har varit iväg en liten tur nu och jag har äntligen köpt mig en ny garnierprodukt, så glad! Det blev inte den jag hade tänkt köpa från början men känner jag mig själv rätt grabbar jag tag i den nästa gång jag är och handlar ;) Kanske ska visa den i en video när jag har testat den några gånger? Hehe...
 
 



Bilder från semestern i Norrland

Har ju helt glömt bort att tömma minneskortet på bilder från vår semester i Norrland. Och som vanligt hade vi en väldans tur med vädret, kan inte säga det för många gånger känns det som. Strålande sol och blå himmel varenda dag! När ni hade spöregn och översvämning här hemma satt vi med 27-29 grader vid 9 på mornarna. Livet! Om jag skryter? Såklart! ;)
 

 



Båttårtan

Här är då båttårtan som jag pratar om i videoinlägget längre ner! Den är fylld med lemoncurdgrädde och hallonmousse! Täckt och spacklad med marängsmörkräm som inte alls är lite mastig och fet som vanlig smörkräm, passar därför utmärkt till att täcka tårtor med tycker jag för man slipper den tunga och kletiga smaken av smör..!
 
Båten och dekorationerna är gjorda i sockerpasta, if you want to know!
 
 
 



Promenader

Igår var det en härlig dag samtiigt som jag hade väldigt, väldigt ont i min arm. Förmodligen hade jag legat konstigt på den för så ont som jag hade igår brukar jag inte ha. Tog 6 citodon igår och ändå kändes det inte som någon lindring, funderar på om läkemedel verkligen biter på mig? Ja möjligtvis morfinet jag fick efter operationen, men det får man ju knappt äta då ens pga beroendeaspekter. 
 
Jag var iallafall ute på promenad igår på dagen när jag ändå skulle hämta ut paketet från Strössel och annat, som för övrigt hade sjukt snabb leverans(!), och det var väldigt skönt. Solen stekte men jag traskade på och när jag kom hem var jag varm som sjutton men nöjd! Igår kväll gick jag även då på en promenad när Mackan hade lagt sig. Satte på Hellström i lurarna och gick tillsammans med månskenet en runda på över en timme. Man hinner tänka så väldigt mycket när man är ute och går själv och det är både skönt och lite jobbigt. 
 
Idag får vi se vad som händer när Mackan kommer hem. Förmodligen blir det att åka ut till brorsan och Petra och kolla in framstegen med köksrenoveringen och efter det till Maxi för jag bara måste få köpa mig en ny garnierprodukt som jag har längtat efter så länge nu!! Materiell lycka. 
 
 



En liten video på det

Ja men lite mersmak fick jag nog allt och på det här med video, (shit vad smidigt det är!), så här kommer en liten review på mina fav hårprodukter för tillfället! Och återigen, rösten, låter jag såhär på riktigt så dör jag?!
 



Det svänger hej vilt

Ena stunden bra och i nästa känns det skit. Den här bilden tog jag när det kändes bra igår efter gymnasten. Försöker komma tillbaka till den känslan!
 
 



Trodde aldrig dagen skulle komma

...då jag gör ett videoinlägg, men tider förändras och vips så har vi här ett videoinlägg! Njut av min ljuva stämma, som jag inte alls känner igen. Vad hände med ljudet liksom? Haha. 
 



Sjukgymnasten

Idag har jag varit hos en sjukgymnast nere på stan, Hälsobyrån heter det och ligger på smedjegatan. När jag kom in i väntrummet kände jag att detta var ett bra ställe, lugnt och skönt. Helt vitt, lugn musik på, dämpad belysning, tända ljus, budskapstexter på kuddarna och tyst, så tyst. 
 
Min sjukgymnast heter Alexander och vi pratade i en timme om hela min resa från en bruten arm i en fotbollsmatch till en steloperation och värk jämt och ständigt. Han kändes väldigt vettig, om man nu kan säga så. Lyssnade, tog in, ställde frågor och framför allt så kändes det som att han förstod hur livet var runt omkring också. Jag har inte bara problem med en arm, livet har stannat upp!
 
Nu ska jag träna med honom 2 gånger i veckan en tid framöver och det känns väldigt skönt, men nervöst! Undrar om han förstår hur dålig kondis jag har, haha. Börjar redan på måndag så nu blir det åka av!
 
 



Håller hårt i vissa

Josefina är en sån tjej som jag aldrig kommer släppa taget om! Okej kanske, om hon typ gör mig sådär mega-super-duper-dunder-ledsen, men det finns liksom inte en enda otrevlig cell i hennes kropp so no worries ;)
 
Igår spenderade jag kvällen där och blev bjuden på kokosplättar, helt enkelt plättar gjorda på kokosmjölk och något konstigt mjöl. Supergoda med bär och kesella! Fick även smaka på världens godaste bröd!!! Hon hade fyllt det med rökt skinka, soltorkade tomater, mozzarella och färsk oregano! Ja men ni förstår ju att det var som att komma till himlen!! Mysig kväll, fler sådana och jag kanske snart slipper kippa efter luft...
 
 
 



Svårt att finna orden

I lördags fick jag ett av de finaste och mest ärliga sms jag nånsin fått tror jag! När livet känns, som nu, pyton och åt helvete, vet jag att det finns så många fina människor runt omkring mig som tänker på mig, bryr sig och håller tummarna för mig att det nångång ska ta slut. MEN, det finns bara en enda person som förstår vad jag går igenom, som själv känner igen känslorna och vet vilket helvete det kan vara. Hon heter Rebecca och är världens bästa vän! Såhär skrev hon till mig:
 
Annie, ja blir så ledsen när ja nu sitter å läser ditt senaste inlägg på bloggen.. Har fällt ett par tårar.. Du är min bästa vän å ja vill att du ska må bra. Det gör mig så ont i hjärtat. Vet att det kanske inte hjälper så mkt att säga att ja finns här för dig, för det är ändå du som går igenom det själv, att känna den obehagliga känslan av att analysera varje känsla som sköljer genom kroppen, vara rädd för framtiden eller känna sig som en belastning. Vill bara du ska veta att du inte är ensam och att jag älskar dig så himla mycket ♥
 
Jag vart så rörd över det här sms:et att jag inte fann orden att svara förrens på kvällen, dagen efter. När man går igenom prövningar i livet under en lång tid så märker man verkligen vilka personer som står stadigt kvar, och som gång på gång lyfter upp än ur skiten när man faller. Becca har alltid funnits där, i skolan under mina jobbiga år stannade hon kvar och likaså genom denna resa. Hon går ingenstans. Och hon ställer inga krav på mig. Hon är den mest förestående och tålmodiga tjej man kan tänka sig! Och det har säkert med att göra att hon förstår mig som ingen annan. Med sina egna problem som avlöser varandra, går vi igenom samma känslor, frågeställningar och besvikelser. 
 
Nu lovprisar jag Becca här men hon är verkligen värd det! Det kan inte alltid ha varit lätt att vara vän med mig genom åren, men hon har vetat om allting som har hänt mig och ändå accepterat det, stannat kvar och stöttat. Hon skickar de där sms'en i precis rätt lägen, säger de peppande orden och vill mig alltid väl. Ibland förstår jag inte hur jag förtjänar henne... TACK min fantastiska vän för allt du gör för mig, för allt du står ut med och för att du ger mig tro på att det kommer bli bättre. Ord kan inte beskriva vad vår vänskap betyder för mig! L.o.v.e Y.o.u. 
 



Hål efter stiften

Att dra ut stiften gick som sagt bättre än vad jag trodde. Som vanligt bygger jag upp ett skräckscenario och tror att jag ska dö. Första stiftet gick fint, andra gjorde skitont, vilket man kan förstå av bilderna för från det stiftet blödde det lite och har vätskat sig lite i nu efteråt. Nu tvättar jag det bara med varmt vatten och har ett "plåster" över typ, snart blir det till att låta det luftas som vanligt men det känns inte så skönt nu eftersom jag har skyddet över hela tiden. River ju mot insidan på det..
 
Tittar man noga så ser man att det är hål rätt in. Svårt att fånga på bild..
 



Att lufta kropp och själ

I fredags drog jag på mig mina nya träningskläder, byxor - fastdry, rosa skor och tunn träningströja och gick ut på promenad i vårt svenska underbara, kvava väder! Ana ironin. Efter att ha legat och gråtit större delen av dagen och sovit dåligt på natten kändes det väldigt skönt att komma ut lite och röra på benen. Vi gick på gamla järnvägen och den rundan var verkligen perfekt, tog 45 minuter och var lagom mycket upp och ner. Flåset kom minsann till sin sanna rätt. Men jag undrar hur det går till, hur kan luften göra så att man mår bättre, iallafall för stunden?
 
 
 



Lillsis fyller 15!

Ligger lite efter med vad som hänt i veckan, eller ja, det enda som hände var egentligen att "lillsis" fyllde 15 i torsdags! Mackans lillasyrra som jag följt sen hon var 5 år gammal, heeelt sjukt egentligen. Jag minns första gången jag träffade henne, (tror även det var första gången jag var hemma hos Mackan!), vi hämtade henne på dagis. Hon hade en ljuslila overall på sig om jag inte minns helt tokigt och jag tyckte det var så gulligt när de gick hand i hand på vägen hem! 
 
Iallafall, 15 år fyllde är hon och vi åt tacogratäng och tårta till efterrätt. Det var skönt att komma iväg lite och tänka på annat, för så fort jag är själv eller är uttråkad så blir jag ledsen och tänker på armen. 
 
Grattis Ananas! ;)
 



En ny dag

Så var lördagen kommen och det känns väldigt skönt att det är en ny dag som har anlänt. Igår var det en riktig skitdag kan man väl säga. När Mackan kom hem låg jag i sängen och grät och grät och kunde verkligen inte sluta. Efter en stund med hans armar om mig gick vi upp och fixade lite lunch, sen gick vi ut på en promenad. Så skönt, trots skoskav (då gick tankarna, "tro fan att jag ska få skoskav också!"), men vi kom hem och jag överlevde med blåsor på mina hälar. Som tur var hann vi in precis innan regnet kom, annars hade jag nog gått i taket!
 
Nu är Mackan ute och cyklar, elitsatsningen som han så fint kallar det, och jag sitter och kollar på en film. Den som söker, svensk film från samma år vi nu lever i. När han kommer tillbaka om ett par timmar ska vi nog handla och sen ikväll ska jag baka en tårtbotten. På måndag ska en tårta iväg till mammas jobbfest, eller vad man ska kalla det. Skönt att ha lite och skingra tankarna med...
 
 
 



Så var det dags att vara stark igen

Har inte fått många timmars sömn inatt. Somnade nog runt fyra imorse och sen vaknade jag av ett sms från Mackan vid 10. Lika bra att gå upp tänkte jag så kanske jag sover bättre natten som kommer. Har haft en hel del ont sen efter stiften togs ut, öm något så fruktansvärt på huden men det börjar gå över. Det andra sitter dock stenhårt kvar, och jag märker direkt vad skönt det är när handen är helt fixerad med skyddet. Hemska jävla känsla men det är sant.
 
Inatt lade jag ut en bild med en kort text om orättvisa på facebook. Idag har det strömmat in svar på det, både på sociala medier och på sms, folk förstår vad det handlar om, jag behöver inte skriva det längre. Men vissa har uteblivit och det sårar mig djupt, att de man tror ska bry sig, kanske mest, ändå inte tar sig för att höra av sig. Men jag orkar inte bry mig om det nu också, jag har tillräckligt att fundera över och som ett okänt citat säger: "stop worrying about that, if its meant to be, they will ctach up with you later."
 
Jag vet inte om det blir en till operation. Och skulle läkaren säga att det behövs vet jag inte ens om jag orkar eller vill. Som det känns nu är jag så otroligt slut på vilja och tro på att detta nånsin kommer att bli bra tillslut. Eller bra är fel ord egentligen för det har ju blivit bättre, mycket bättre, men jag är inte säker på att jag nångång kommer få ett smärtfritt liv. Och det gör mig både ledsen, arg och rädd. Jag fyller 23 år om knappt en månad, och jag sitter här med ett arm som inte fungerar. 23 år. Med en arm som ger mig smärta och frustration för att jag inte kan använda den som jag vill. Hur kommer det bli när jag får barn? Kommer jag orka bära de små liven en längre stund? Kommer jag kunna leka och vara den mamma jag vill vara? Kommer jag hitta ett jobb som fungerar med min arm? Kommer jag nånsin kunna bära en matkasse igen, köra bil utan att vara en trafikfara och våga vara aktiv och testa nya saker? Kommer jag nångång kunna sluta äta värktabletter?
 
Jag är så arg för att jag har fått allt detta. Jag tycker att livet är så jävla orättvist, att jag har fått min beskärda del för lång tid framöver. Nån sa till mig att typ "det goda kommer att komma även till dig", och visst låter det bra, och kanske är det sant, men när? Vi snackar över 10 års beskymmer, 4 operationer, gips 9-10 gånger och ÄNDÅ räcker inte det. 
 
Och nu sitter ni säkert där och tänker att jag inte ska ta ut något i förskott. Ja, jag förstår er, men det är inte så lätt. Det är inte ni som känner, det är inte ni som analyserar varenda liten känsla, det är inte ni som får känna er som en belastning och det är inte ni som måste gå igenom det. Hur mycket stöd ni än ger och hur mycket ni än hjälper mig så kan ni inte ta det ifrån mig. Och det vill jag egentligen inte heller, för i ärlighetens namn tror jag inte att många skulle kunna hantera det bättre än mig. Jag är så van vid huggen, strålarna, stötarna. Och ja, idag tycker jag synd om mig själv för jag förstår inte meningen med detta. Det enda jag har att leva på nu är att jag kommer att få veta varför, en vacker dag. För det är nog det enda som inte har lämnat min kropp, tron på att det finns en mening med allt detta. 
 
Tack för att ni finns. Utan er hade det ju definitivt inte gått detta...♥
 
 



Återbesök på US 13/8-13, tomheten.

I tisdags var det dags för mitt 8:e besök på US i Linköping och allt jag visste var att vi skulle dra ut stiften ur armen och förmodligen säga hejdå till varandra för gott. Carro hängde med mig och efter en rejäl brunch hos henne åkte vi uppåt landet och styrde mot sjukhuset. Frukosten ville komma upp igen och jag började bli riktigt nervös, som vanligt. Carro försökte lugna mig, och i bilresan upp gick det bra, men när vi sen var på sjukhuset i väntrummet kunde liksom inget lugna mig. Mina tankar gick ungefär såhär:
 
"Tänk om det gör skitont att dra ut stiften, hur klarar jag av den smärtan? Jag har ingen kontroll över detta och det hatar jag. Jag har ju ont, så han kanske säger att de ska sitta kvar ett par veckor till för att det inte har läkt riktigt ordentligen än. Klarar jag av detta? Jag mår illa. Jag vill springa härifrån. Jag kommer tillbaka imorgon, okej?! Slutar resan här? Är detta mitt sista besök här? Stå ut Annie, stiften måste ut, det spelar ingen roll vad du känner eller säger!"
 
Carro sa att jag skulle sluta stirra på dörren hela tiden men jag var liksom helt inne i att tänka att jag skulle gå in igenom den dörren snart. Och jag var livrädd. Jag varvade med att andas djupt in igenom näsan och ut genom munnen, och att inte andas alls. Men då var Carro snäll att påminna mig ;)
 
Okej. Väl inne på rummet gick det fort. Tången kom fram och vips så var första stiftet ute, gick ganska bra, tjong så var andra stiftet ute och satan vad ont det gjorde. Men, det var över lika fort som det kändes, vilket var en tröst i det hela. Dr G frågar hur det har gått sen vi sågs för tre veckor sedan och jag svarade lite osäkert "sådär". Han frågade vart det gjorde ont och direkt i samma sekund som jag visade honom på armen så såg jag den bekymrade blicken. På stört förstod jag att det kanske inte riktigt var som det skulle. Vi bytte rum för att kunna kolla på mina röntgenbilder igen och han mumlade, tittade och sa sedan att det ÄR helt läkt. Inget tyder på att det inte skulle vara det utan allt är så bra det bara kan vara. Här blir jag förvirrad, vad fan är fel då? Och då säger han det, han rör på läpparna och säger att kanske det är den tredje, orörda, leden som det är fel på. Det tåras i mina ögon för jag förstår precis vad det är han säger. Han sitter där i stolen framför datorn och mina röntgenbilder och säger att det kanske inte räcker med den här operationen. Att tredje leden kanske måste stelopereras, 12 veckor med gips igen, smärtan ifrån det innersta helvetet. Jag känner att Carro klappar mig över ryggen och allt känns overkligt.
 
Jag går därifrån med uppmaningen att använda mitt handledsskydd i 3 veckor, försöka lokalisera smärtan och sen ska vi höras på telefon efter det och se hur det har varit. Chansen finns att det inte är tredje leden, och jag ber till Gud att det inte är så, men han var inte nöjd, och jag såg i honom vad han egentligen sa till mig. 
 
Väl ute ur rummet kommer tårarna. Och jag är så glad och tacksam att min bästa vän är med mig just då, som kan trösta mig och prata med mig. Tankarna far omkring och jag känner en enorm tomhet och förvirring i kroppen. Det var ju inte såhär dagens besök skulle bli? Vi skulle ju gå härifrån sprudlande glada, lyckliga över att jag aldrig mer skulle behöva sätta min fot där igen och att vara hel! Men så blev det inte. Istället är jag besviken, ledsen, förbannad, orkeslös och tom. Carro bjuder mig på fika och vi pratar. Pratar om känslorna, besöket, framtiden, dåtiden och jag är så glad över att hon inte blev rädd och undvek ämnet, men hon är inte sån, hon tar tag i saker och ting och det var precis vad jag behövde. 
 
Jag ringer mamma ute på parkeringen och börjar såklart gråta, jag ringer Mackan och fäller tårar även då. Jag förstår inte varför? Varför händer detta mig? Varför kan det aldrig vara nog? Kan det inte bara gå min väg, kan jag inte få lyckas? Jag kan ställa mig dessa frågor tusen gånger om dagen, men det hjälper inte. Jag blir bara ledsen av tanken att kanske behöva gå igenom det igen. Och visst ska jag inte ta ut något såhär i förskott, men jag är ju inte dum i huvudet, jag såg ju på honom att det inte ska kännas såhär nu. Att något är knasigt, och frågan är bara VAR det är felet sitter. 
 
Så tomhet, det är nog det enda jag känner nu. Och återigen får jag fråga mig vad meningen med allt detta är. När kommer svaren?
 
 
 



Kärt återseende!

I söndags blev det ett minst sagt kärt återseende av min bästa Carro! Hon har varit iväg på semester och jag har varit iväg på semester och nu äntligen kunde vi träffas igen! Det blev en riktig tjejdag med bara massa snack och skvaller om det senaste nytt som hänt! Vi gjorde egna räkmackor som vi mumsade på och jag fick se Carros överkonsumtion av citron (!!), helt fascinerande! Kollade på filmer på kvällen och sen åkte jag hem sent på natta, glad och lycklig över att ha fyllt upp bästistanken igen!
 
 



Förkyld

OM jag åkte på en rejäl förkylning efter att Ingela hade åkt hem?! JAA! 
 
Att vara förkyld och ha ont i halsen är ju så otroligt jobbigt. Jag vet att barn svälter och att en förkylning inte ens är i närheten så hemskt, men det är ändå jobbigt. Speciellt i värmen. Långdraget blev det och först idag känner jag mig helt frisk. Hostade en massa imorse men det är förhoppningsvis borta helt nu och jag kan sluta klaga och få mer perspektiv på livet. Ta det med en nypa salt tack! Har med andra ord blivit många timmar i soffan klädd i sköna myskläder!
 
 



Äntligen nya blommor!

Jag älskar ju blommor, som de flesta av er redan vet, men nu har jag städat bort alla spår av sommarblommorna på balkongen och jag välkomnar därmed hösten! Galet säger vissa, men jag tycker vi har haft en så fantastisk sommar och nu längtar jag till mörka kvällar, tända ljus och soffmys med gott samvete! 
 
Våra fönster har sett bedrövliga ut här hemma en längre tid med mina stackars hjärtan på tråd som har stått ut i vått och torrt. Har länge velat ha stora blommor som tar lite mer plats så därför blev det maffiga, spretiga murgröna från skänninge marken och höga krukor! Och äntligen har vi fixat spärrar på sovrumsfönstren så vi kan ha saker där utan att vara rädda för att allt ska blåsa ner när vi har fönstret på glänt. Sjukt dumt att fönstrena går inåt.. 
 
Fixade även lite småpyssel med ljus i olika former och vackra snören. Mina glasburkar som går från sylt, till färska kryddor och nu ljushållare, praktiskt!
 
 



Ingela-veckan!

Nu slår jag på stort och skriver i ett enda inlägg om den fantastiska vecka vi hade när Ingela var här! Min faster, som inte är min riktiga faster fast som jag ändå kallar för faster, ja, ni fattar ;)
 
Söndag.
Ingela anländer och det blir kramkalas deluxe! Mormor och morfar har anlänt på Uven och middagen har dukats fram på bordet. Inget mindre än grillad kycklingfilé och potäter! Massa sprat, skratt och eftermiddagsmys helt enkelt, precis som det ska vara! Kvällen består av ännu mer mat och häng i uterummet tills mörkret faller. Jag, mamma och Ingela, mitt dreamteam! Matte och Petra kommer förbi och vi bestämmer att vi ska åka och fika hos Petra dagen efter...
 
Måndag.
Så det är precis vad vi gör! Mamma och Ingela hämtar upp mig och så styr vi kosan ut mot Taberg! Där blir det house tour, bullar och kakor, kaffe och häng ute i solen! Efter ett par timmar där drar vi vidare för lite fönstershopping på Tyghuset, pausar där i från och åker upp på toppen och tuggar i oss varsin räkmacka, fint ska det va! Varmt som sjutton men vem vågar klaga... Tillbaka till Tyghuset där mamma haffar världens sötaste påslakanset till den kommande bebisen (!), och sen bär det av till Ohlssons, vårt - men framför allt Ingelas mecka! Jag fyndar livets skönaste hotpants i favoritfärgen rosa och ännu mer solkräm till Thailand! Ingela får som vanligt med sig kläder som aldrig provas men som sitter som ett smäck iallafall! Mamma.. ja mamma som alltid är för generös köper till andra! Ett behov av blodsockerhöjande tilltugg önskas så vi åker till italienare och köper glass. To die for. Pantertanterna slår sig ner på en bänk vid Kristinekyrkan och vill inte resa på sig, ungdomen (dvs jag), står upp och njuter av glassen. Tro det eller ej men sen åker vi faktiskt hem och börjar med maten, grillat igen såklart, korv från Kroatien och blandat tilltugg serveras och vi avslutar kvällen på bästa sätt - ser mörkret falla utanför uterummmets glasväggar och tjattret fortsatte...
 
Tisdag.
Ett förmiddagsbesök hos mormor och morfar är planerat och så blir det! Väl där har morfar plockat vinbär så jag börjar smaska på det och när pantertanterna anländer blir det kaffe och vaniljhjärtan som morfar givetvis varit iväg och köpt. Lite av hans grej, vanlijhjärtan! Vi får alla massa blåbär med oss hem och efter att ha svettats ihjäl i deras enormt varma kök åker vi och svalkar av oss på CG. Dags att handla upp mormors pengar inför kvällen grillning. Ingela får hjälp av en megakille i kassan och jag och mamma får oss ett gott skratt! Väl hemma förbereds mat (ja, vi äter hela tiden under den här veckan!), och sen åker jag och hämtar mormor och morfar. Vi äter, äter och äter lite till. Klockan blir mycket och jag skjutsar hem de gamla, sätter mig och pustar ut i uterummet med mamma och Ingela innan natten kommer och det är dags att sova!
 
Onsdag.
S.h.o.p.p.i.n.g. Vi börjar med fyndbutiken på Solåsen där jag köper en STOR och härlig sjal. Ingela fyndar som vanligt och vi är inte förvånade alls! Vidare till A6 där vi tittar i olika butiker och jag fyndar höstkläder! Svart fin tröja med rosa sidor, grå tröja med nitar och en vacker klänning till hösten olika kalas! Glömde jag nått? Hmm... Magarna skriker efter lunch så vi åker till Hasse och käkar kycklingryta vid Rockis. Pantertanterna stillar sitt sociala medier-behov och jag funderar över vem som egentligen är ungdomen i sällskapet... ;) Mamma har klipptid så vi drar dit och stormar lokalen! Tur att det är sysslingens salong så vi inte blir utkastade... Jag köper hårolja (äntligen!) och ett spraybalsam med fantastiska egenskaper (äntligen igen!) och sen åker vi till mormor och morfar igen, trötta och uttömda på energi. På kvällen blir det baconsallad och blåbär med mjölk till efterrätt. Kan det blir mer sommar?
 
Torsdag.
Uppe med tuppen för att klä sig och åka till Skänninge marken med mamma, Ingela och Petra. Jag vaknar med ont i halsen och när jag kommer till Uven visar det sig att faster är sjuk! Så, vi åker iallafall men skjutsar hem Ingela innan vi andra drar till marken och strosar i regnet. Jättetråkigt och synd om Ingela som blev sjuk, alltid är det nått som stör planeringen! På marken går vi i vackra ponchos (tur man inte känner någon där!), fyndar sport-bh, teér, servetter (älskar!), sax, blommor och massa mer. En rolig dag det må jag säga men det var blött! Tur att vi inte dör av vatten... 
 
En, som vanligt, fantastiskt härlig vecka med faster Ingela och mamma. Vi konstaterade att vi iallafall har haft den här veckan i 10 år nu jag hoppas vi håller på i 10 år till! Älskar er och tack för att ni ger mig så mycket glädje!